United States or Falkland Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !


Hon älskade honom, den unge dugtige drängen, stark och härdig som han var, och fullkomligt nykter, att ännu aldrig ett glas af den förödande drycken tömts af hans läppar. När qvällen kom, kunde intet hindra den unga flickan att med sin käraste svärma omkring i skog och mark.

Ja, ty den var hennes beständiga gäst. Kände Alhejdi sorgen? Ja, ty hon hade sett en af sina leksystrar sjuk och sin käraste näktergal . Kände Alhejdi kärleken? Nej, hennes ögon hade aldrig skådat någon annan man, än hennes fader. En morgon satt Alhejdi ensam i gräset vid en strålande springbrunn.

Ingrid frågade, vad det var för slags ärende, men väntade ej svar, innan hon med en blick Sven utbrast: Vad du ser besynnerlig och blek ut, käraste Sven! Vad kommer åt dig? Det är ingenting, Ingrid... Hör du, du träffar Johanna och far, hälsa dem mycket... mycket ifrån mig. Och Sven tryckte flickans hand, vände sig om och gick bort med hastiga steg.

Ja, verkligen, han kommer! Men med hvilket rassel, hvilket buller, hvilket ljud! Der är han, din Olli, han sjelf, din käraste! Hör du, han hvisslar, han sjunger, han knäpper med fingrarne! Han är glad? Men hvarför? Se ej ut, Katri! Dock, du ser redan! Dina oskyldiga ögon se måhända syner, efter de der vidgas och bli blodsprängda af vild smärta? Hvad ser du?

Men detta bekom korporalen föga; ja, träbenet och tapperhetsmedaljen voro sätt och vis korporalens käraste egendom: aldrig har en dansös med sådan stolthet visat publiken en väl formad vad och nätt fot, som korporalen skulle visat sitt träben för envar, som ville betrakta denna anspråkslösa produkt av svarvarens konsterfarenhet.

Efteråt har jag sett döden rycka det käraste jag ägde ur min famn, jag har sett vänner , jag har känt mig ensam med allt, vad jag andligen velat för eller leva.

Själv kände han sig som en bruten man. Biskopen hade segrat, fadern var tillintetgjord. Brev från fröken Kerstin Fleming till hennes moder, fru Anna Gyllenbögel, född Horn. Strömsholm den 28 martis 1616. Hjärtans allra käraste fru Moder!

Olyckliga söndag, börjad och slutad utan välsignelse! När unge herrn lemnat sin far, sprang han genom trädgården och ner till stranden, der hans syster och hennes guvernant sutto i segelslupen färdiga att till sjös. Utom dessa båda var unga fröken Laura G. der också, hon som man bestämt till fästmö åt Weitikkas käraste.

Hon hade icke öra för, att i detta öfverretade skratt gömde sig en saknad lika djup som hennes egen. Starkare och starkare växte bitterheten inom henne och till sist tyckte hon nästan att hon hatade denna lilla varelse, som för en månad sedan varit henne kär som det käraste hon egde i verlden. Men vid sidan om denna känsla bodde också en annan: hon var nyfiken.