United States or Burkina Faso ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det känns som om hjärtat hoppade upp i halsgropen på mig och stannade. Känner han som jag? Tänker han som jag? Betyder hans kärlek lika mycke för honom som min för mig? Du har ingen aning om, hur förfärligt det känns, när de tankarna kommer på en! Det är ibland så förfärligt, att jag önskar, jag aldrig mött honom, aldrig älskat honom.
Du har gjort mycket ont i ditt liv, men i olyckan kommer det för var människa en stund, då viljan till det onda så helt mister sin kraft, att det inte längre finns rum hos henne annat än för det, som gott är. Då blir hon för den stunden eller kanske för en dag eller ett år en alldeles ny människa, som inte längre minns eller känns vid vad hon förr varit.
Jag skulle ju vilja leva för mina älskade, som ha gjort för mig mera, än människor göra för en annan, och jag försöker allt vad jag kan. Men om det icke lyckas och det känns så då vill jag, att jag kläds i min vita klänning. I min nedersta byrålåda finns allt linne, som Nenne, min ängel, begagnade. Behövas handdukar, finnas sådana också. Men låt dem följa med mig.
Oförmögen att dölja min rättmätiga själviskhet ger jag fritt lopp åt mina känslor: Det är fasaväckande, och ändå känns det för mig som en lisa, när jag tänker på den fara jag undsluppit. Hans drivfjäder? Låt oss säga: den legitima hustruns svartsjuka mot den oäkta familjen och de omkostnader denna medförde. Kanhända till och med . . . Vad då?
Den minsta av de tre cyklisterna sög de sista dropparna ur sitt madeiraglas. Du har rätt, sade han, och jag satt själv och tänkte detsamma. Men då jag gjorde det, kände jag ett stygn i mitt hjärta i likhet med de personer som stenade Stefanus. Ty vad bevisar en sådan reflexion? Att man håller på att bli gammal. Ungdomen är den tid, då man inte känner efter hur det känns.
Men hur de kommit, hur de gått, Jag känt dem ganska väl: De varit tomma skyar blott I spegeln af min själ. Och spegelns ljus och mörker skall Likväl af dem bero! O källa, när blir leken all, När får din bölja ro? Jag vet ej, hvad jag hoppas, Och hoppas likafullt; Mitt hjärta känns så ödsligt, Och är ändå så fullt. Hvart syftar denna oro, Som ej ett mål kan nå?
Hennes ansikte förmörkas, när hon säger det och det kommer något av groll i hennes stämma, som gör mig ont. Hon ser det, och försonande lägger hon sin hand på min, i det hon fortsätter: »Nu tror jag det, och nu vet jag, att man kan börja att leva ett sådant liv redan här på jorden. Det behövs bara, att någon går bort, vid vilken man är så fästad, att det känns, som om själen följde med.
Sanning och arbete . Nej, jag kramar sönder er, och det är verkligen opassande. Om han ännu går och bär på en olycka, så tycktes han åtminstone icke ha burit den med upp till mig. Jag var sorgbunden, det känns som en saknad att lämna hufvudstaden. Och jag är så matt, så förfärligt kraftlös, att det känns, som om jag icke orkade lefva.
Dagens Ord
Andra Tittar