Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 5 oktober 2025


Vill han ej vinna dig och sätta in någon kraft att göra det, din väg. Din nyfikenhet är tillfredsställd. Du vet hur det känns att vara föremål för hans lidelsefulla kyssar, du vet, att också den finaste smekning icke är mycket värd, som den tillgivenhet, hvilken ger af sitt inre lif och icke tänker endast könet utan själfva människan.

Men hvarför här jag dröjer okänd, frågar du. hör det: därför att den mark, jag trampar här, Känns mjukare för mina fötter, att den luft, Jag andas här, är ljufvare än annorstäds Och därför att det skönaste bland tungomål, Hellenerspråket, tycks mig ljuda skönast här.

I detsamma hördes en kärv röst, som ropade: Var är du, bonde? Han förmådde icke att svara, och han såg upp, stod jarlen redan stegen i golvluckan. Är det rädslan, som betar dig målet? frågade jarlen och gick raskt fram till honom. Jag har glömt hur det känns att vara lugn, sade han långsamt. Vet du vad det är att ligga vaken mitt i sömnen och tänka?

"Mor sa' alltid att en' lär sej supa en' börja me kask." Det flög som ett ljusskimmer öfver den gamles dödliknande anlete. "Åh det känns godt te höra tack. Vore väl att jag kunde lefva igen och lefva bättre. Om barna såg att de gamla voro bättre, blef dom nog bättre dom, å. Gammelfolke hos er har varit riktigt folk de förstår jag." "Mor hon var storriktig.

Det känns liksom behändigare för mej te ", försäkrade Månke i det samma han rände iväg snedt med ena foten och satte en duktig rofva isen. Sint vardt han, ty det var väl elfte rofvan han satt se'n han kom ut isen, och rädd vardt han.

Jag sporde an honom, under det jag höll mig fast i spänntamparna hans päls. Vem har uppassningen i kväll? Det har jag. Är Otto rädd? Å fan heller; men i kväll känns det underligt! Karlen var vit om nosen och såg hemsk ut. Vad har hänt? Om han är tyst får han väl höra! Jag blev litet jag vet inte hur jag skall säga men situationen var gynnsam för vidskepelse.

känns det efter det man spelat kall! Efter den kvällen, jag icke höll emot, längtade jag icke det ringaste utan kunde helt gladt teatern, fast jag visste, han skulle komma. Jag är i den grufligaste ängslan, att han icke skall komma i kväll. Jag är nu halft sjuk af det. Och det var jag också i går. Åh, om jag bara finge återse honom en enda gång, varm som förr!

här kunde jag stå med dig i timmar och glömma vad jag genomgått, glömma allt omkring mig. Det gör mig inte lycklig, som jag hade väntat, men det känns som ett ögonblicks sömn och vila en orolig vila, men i alla fall en vila. Ditt hår är lent att stryka, och när jag håller dig som nu, tycker jag, att du också sover. Jag har bekänt sanningen, Folke. Det var dig, som jag älskade mest.

Det var rart, tänkte mor i Sutre, att det kommit löv skrället. Jag har aldrig kunnat lida att ha det riset över mig. Den obarmhärtighetskvasten! Den tyckte jag skämde. Jag har liksom alltid önskat, att det skulle bli löv den. Nu är det rart, när en får som en vill. Det känns ljummet i luften, när det inte jämt går tvärs emot.

Och det känns som om bröstet vore krossadt, fylldt af skärfvor och flisor, en enda blodig förstörelse. Jag skulle vilja ge mitt lif för ett enda vänligt ord af honom och han kan icke skänka mig ett enda ögonblick, fast han vet, måste veta, hur jag längtar. Himmels eller afgrunds makter, gif mig ett vapen mot denna lidelse!

Dagens Ord

teaterpjesen

Andra Tittar