Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 20 oktober 2025


"Bilen väntar!" sade överstelöjtnanten och reste sig, tillsammans med rätten i övrigt. "Ja, ajöken er , gubbar! Trevligt att träffa er, men jag säger i alla fall inte au revoir. Hälsa hustrur och barn!" Med det gick Harry ut, nickade nådigt åt några officerare i närheten och vräkte sig komfortabelt tillbaka mot bilens kuddar. Chauffören vände sig och gjorde honnör. "Varthän, monsieur?"

, plötsligt, sade den förfärligt store pojken, som var löjtnant: Va fan står du å glor för? Stellan rätade upp sig, gjorde ställningssteg med klackarna och sin vackraste honnör: Ja skulle va demstrationen. Den förfärligt store pojken såg honom från topp till . Vem har sagt, att du ska va ? har Agust. Vem fan ä Agust? Stellan pekade Agust.

Den gamle rätade sig, gjorde militärisk honnör och svarade: Jag var stallknekt under kung Gösta, bågskytt under kung Erik och lansknekt under kung Johan. När jag blev för gammal att tjäna i fält, tjänade jag i sju år herr Klas Svidja och lärde unge herr Johan rida. Jag har slagits till lands och sjöss i trettio år och känner knektar, likasom jag känner bönder. Ljugit har jag aldrig och lärer väl minst göra det för en av Flemingesläkten, som sparat åt mig de dagar jag ännu kan ha kvar.

När borgmästaren såg honom höja armen mot hatten gjorde han enligt vanan honnör med pekfingret. Och Persson svarade samma sätt. Mitt Barbacka storgata. Som träffad av den traditionella blixten stannade borgmästaren och såg efter Persson, som stolt, men kanske med något veka knän, skred vidare.

Vid Blekängsbron mötte de kommissarien Lönrot, som gjorde vackert honnör. Abraham viftade med mössan, och den gamla droskan gjorde en överhalning, ropade han: Hejsan, Lönrot, jag tror hon ragglar! Vilket förmådde kommissarien att slå sig knäna. Och Abraham skrattade och viftade nytt men nu med vänstra handen, vars ringfinger bar en slät guldring. Det var nämligen förlovningsdag.

Ur brädhögar och bråten stucko tjogtals smutsiga Blekängsungar upp sina huvuden och glodde häpna de stolt vajande plymerna. Och kommissarien Lönrot gjorde fint honnör. Ty det var i alla fall Björkenäsnåden, Roger Bernhusen de Sars' dotter och en mäktig brukspatronessa som körde över Blekängsbron, den urgamla gränsen mellan stad och land.

Dagens Ord

skepnads

Andra Tittar