Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 juli 2025
Farbror Ella gick upp på loftet strax på eftermiddagen, förklarade en liten flicka, som i spiseln stod och slickade gröten från slefven, och der klädde han sig och tvättade sotet utaf. Sedan gick han och tog en stor tulpan i trädgården, och med den gick han in i Toimilas hage, men hvart han se'n tog af, det vet jag inte, för jag måste rensa potatesåkern och hann inte gå efter längre.
Han tänkte på annat. Han längtade bort till henne som han nyss lemnat. Han gick öfver gärdet och tog vägen rakt åt Toimilas hage. Efter en half timmes vandring kom han till stranden nära granngården. Der stod en gammal ria, tom och stor, och der bakom var den plats, på hvilken Toimila-ungdomen brukade samlas om lördagsqvällarne för att språkas vid efter bastun.
Hon följde efter, som om hon dragits på släp av någon, och spåren lågo efter marken som en stolpketting, vid vilken hon var angjord och som nu hivades från ett osynligt ställe inne i hagen. Och det drog och drog, drog henne in i samma hage, förbi samma stätta, under samma hasselbuskar, där hon en annan gång, en ryslig gång, hade upplevat en aftonstund, som hon aldrig velat minnas.
Hon vävde band och mattor på den, blå och vita, men en dag på nyåret tog det slut alltsammans. Det gick inte längre. Det måste läggas upp en ny väv och det kunde endast göras i affären, där vävstolen var köpt. Det blev ingen ny väv, men Anna-Claras dotter är en vävstol rikare. På våren, då solen började värma, hoppade Anna-Clara hage på en gata, där hon aldrig varit förr.
Jorden i planteringarna, där vi inte få gå, doftade frisk och stark, solen lyste på de torra gatorna, människorna sorlade och pratade och de riktigt unga hundarna lekte i parkerna. Jag kom till en sådan park. Små barn i fina vackra kläder lekte. Spelade kula och hoppade hage. Jag tycker om barn. De goda fina barnen.
Och jag antar, att då samhället fullkomnats och brottsligheten reducerats till ett minimum och människan blivit så idealt social som möjligt skall älskogen stå kvar som en grönskande hage, där hon kan beta sin naturliga brottslighet och tillfredsställa sin lust att vara djäklig mot sig själv och andra. Hur sant! utropade plötsligt fröken Alexander.
Fågelsång klingade från hage och mark, lärkors jubel skälfde i själfva solskenet, som flödade från junihimmelns ljuskälla; vassen hviskade, vattnet porlade, glittrande blått där brisen krusade det, alarnas gröna kronor susade; ekan vaggade af och an, slitande som en kopplad hund i sin kätting; allt i naturen rörde sig, lefde; Elsa lyssnade blott till sin längtan, länkad till stranden af sin fädernegård.
Och nästa söndag vände prosten på fjärdingen och tog fram en predikan, gammal och tam, lämplig för de tider, då alla får betade i samma hage. Vartannat år beställde prosten nya stövlar. När han då hade skomakaren på knä framför sig, drog han honom omilt i de grå testarna, talade och sade: Ho är du, Hagelin, att du kallar min kyrka en sköka i Babylon? Har du varit i Babylon du, Hagelin?
Hon följde efter, som om hon dragits på släp av någon, och spåren lågo efter marken som en stolpketting, vid vilken hon var angjord och som nu hivades från ett osynligt ställe inne i hagen. Och det drog och drog, drog henne in i samma hage, förbi samma stätta, under samma hasselbuskar, där hon en annan gång, en ryslig gång, hade upplevat en aftonstund, som hon aldrig velat minnas.
Dagens Ord
Andra Tittar