Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 1 juli 2025
Jag kan knappt påminna mig att ha sett en tysk i mitt liv och hade väl aldrig fått se en sårad heller, om inte van Weide ramlat av hästen i förgår." "Jag slant!" sade van Weide generad.
Hans far kom ut, såg på hästen, från hästen på Stellan... Och så köpte han den ! Stellan kunde ej tro sina ögon. Han kunde inte heller förstå italienaren, som ville sälja någonting så vackert. Han slog armarna om sin fars ben i glädje och tacksamhet, medan han snyftade: Tack, snälla, älskade pappa Ja, det blir nog bra med det! Men var ska vi ställa den?
Stellan skulle ha levat fullkomligt lycklig med den Underbara Hästen, till dess andra ting fångat hans intresse, om han ej anförtrott sig åt Göran. Han hade blivit särskilt god vän med denne Göran, därför att Göran var en bitter fiende till Kalle med glaskulan. Därmed är ej sagt, att förhållandet dem emellan alltid var det bästa.
Ser man ej mången gång, hur äfven den frodige hästen Tröttnar i backen, då ensam han drar det betydliga lasset? Men där föraren går vid fimmelstången och hjälper, Manande mycket med vänliga ord, där komma de båda Lättare fram; och så är bekymret mindre för mannen, När af en trogen hustru han följs, som delar hans möda."
Lätt bleknande klev Erlandsson åter upp på kuskbocken, fick med någon svårighet hästen att vända och körde sedan i lunk tillbaka åt samma håll som han kommit. I det mörka perspektiv som öppnade sig framför honom brann en enda svag hoppets stjärna. Det kunde ju hända, att karlen rest ensam till Köpenhamn.
Han tyckte, att om bara Göran kunde förstå detta, om han bara kunde förklara för Göran, vad Edgar verkligen var, så skulle han förstå Om han bara förstod , riktigt förstod, skulle han kunna ta honom med sig hem och visa hästen. Om han bara kunde tala riktigt med Göran I detta ögonblick föreföll det honom så enkelt.
Utan att vända sig om och se tillbaka banade han sig väg genom mängden, som ännu stod och stirrade på drotthuset. Han letade sig fram till trälen på hästplatsen. När han kom i sadeln, tryckte han åter järnhatten på huvudet, hälsad av ett par spefulla tillrop, och red sedan bort över heden. Han gjorde sig ingen brådska utan lät hästen gå trögt och långsamt, som den ville.
Han lyfte upp henne i det bruna åklädet och satte henne framför sig på hästen. Utan att akta på de flyende trälarna, som sprungo omkring honom, jagade han bort över stubbar och ormbunkar. Han tänkte icke på att värja sig, fast ekgrenarna stötte honom i bröstet och ryckte lapparna ur rocken. Soldis, Soldis! jublade han och överhöljde henne med vilda och ömma smekningar.
Han visste, att hon ofta brukade stå i torngluggen och stirra, och han mindes ordstävet: När Ulva skakar sitt bolster för himmelens väder, då blir det strax en ryttare av var eviga fjäder. Han såg på den halta hästen och på oxen, som bara hade ett horn. Sju vällastade slädar och femton hästar hade jag, när vi foro från Stålberget! mumlade han. Allt skulle jag svara för vid livsstraff.
Jag tror, att det varit bättre, om jag hittat dig vid vägen, utfattig och hungrig, och fått lyfta upp dig framför mig på hästen och rida hem med dig och bädda in dig mellan fällar och sköta dig som förr. Sedan, när du blev mätt och utvilad, skulle vi ha öppnat kistan och slamrat med de många bommarna och låsen.
Dagens Ord
Andra Tittar