United States or Anguilla ? Vote for the TOP Country of the Week !
En kunde mest tro att det var syndabekännelsen. Och hon sade, i det hon lät lyktan dingla fram och tillbaka över gossens huvud: Tänker en rätt efter, så är du skulden till alltsammans. Vore inte du, så kunde en stänga alla dörrar för greven. Och gästgivarn vore väl annorledes och sväran med. Allting vore annorledes. Och ändå har du ingen skuld, din lille stackare.
Och gumman fortfor: Hör han, vad jag säger, lilla greven? Han ska väl inte låta barnungen svälta till, så illa som hon råkat ut, stackare. Här kan hon till minstingen få vetebröd och smör med, om det ska vara och en slick mjölk Han vände sig emot henne och såg på henne med leende, tankspridd blick. Tack, tack, kära mor, sade han. Stor tack. Min lilla grevinna är inte hungrig.
Och om greven inte funnits till ? Han kände det som om den gamla majorens existens endast tjänat ett enda syfte: att han, Stellan Petréus, skulle få göra bekantskap med Josef Nilson, tack vare vilken han nu satt här, fylld av tacksamhet och såg en glimt av all tings sammanhang. Omedvetet såg han upp på den himmelstriangel, som svävade över Storegård.
Men greven lutade sig över bordet fram mot länsman. Och plötsligt förvandlades hans ansikte. De tjocka, svarta brynen sköto upp i snedlinjer över pannan ända till hårfästet. Kinderna blevo gropar under de utskjutande kindknotorna. Munnen snörptes ihop till en mörk, röd oval, i vilken framtänderna glänste, långa, breda, vita. Och när han talade, spottade han fram ljuden som en katt.
Vilket jag inte visste då, ty mannen var mig vidrig och jag gav mig inte tid att läsa genom dokumentet. Kalhugget! Där växte icke annat än ruskiga figurer, som krävde mig på mat och pengar. Mig! Vars skog de skövlat Det är väl strykarna, som hänger här kring knutarna, inföll moran. Jag får nog ge dem mat, jag Tre fakta, fortfor greven, äro nu klara som solen.
Din skål, goda gumma. Han tömde glaset, slog det i väggen. En lyckobägare! Han ropade: Ruth! Han stampade i golvet och ropade: Ruth! Ici! Ruth! Ici! Näst sista lågan slocknade i ett litet grågult moln. Lilla mamsellen kom, knyte i hand, vacklande av sömn. Greven ställde henne framför mor i Sutre. Och han stavade för: Tack. Tack, upprepade flickan. Goda. Goda. Mor. Mor.
Ja, se om en visste, att det finge skrivas på okynne För böveln! skrek greven. Och han vände upp och ned på lilla mamsellen och bollade henne mellan sina seniga händer, som man bollar en liten barnunge. För böveln, han kan ju själv se? Är det allvar det här? En barnunge! Okynne, min gode man, ingenting annat än okynne. Och han satte den skrattande lilla mamsellen på golvet.
Jag vill inte folk ska säga att länsman tar tjuvar i Sutre. Greven spratt till men förblev sittande, bolmade så att gnistorna föllo som rubiner från turkens turban. Nå, min kära gästgivare, sade han, det kommer väl lägligare tid för oss båda att talas vid. För stunden vill jag följa hans råd. Min lilla grevinna skall strax vara färdig. Får jag alltså be kära mor att hämta Basilius.
Jag rastar här en kvart eller så och skulle gärna taga mig något till livs. Förvisso, förvisso, härmade mor i Sutre. Om greven betalar, vad han är skyldig sen sist. Greven slog på tomma fickan och fann att samtalet borde vändas åt annat håll.
Hundra riksdaler bjudet, städjan oräknad. Inte för tusen, sade mor i Sutre. Hundratjugo, föreslog greven. Inte för hundra tusen, sade gumman. Då är kära mor dåraktig, sade greven, sprang upp och gjorde sig redo att fara.
Dagens Ord
Andra Tittar