United States or Central African Republic ? Vote for the TOP Country of the Week !
Derifrån hade han något tiotal verst till en ångbåtsbrygga vid Päijäne. »Till hufvudstaden!» tänkte Matti och gick så fort hans trötta ben förmådde. »Långt, långt bort till hufvudstaden, så långt vägen bär och kassan räcker! Till hufvudstaden, der fins arbete, förströelse och glömska. Till hufvudstaden, der får man se lifvet, och det är det jag nu behöfver. Åstad!»
Jag giver dig henne gärna. Du säger detta i så kall ton, Hermione, sade Karmides. Din förlåtelse kyler mitt hjärta stället för att värma det. Vad önskar du mer än förlåtelse och glömska? Nej, inföll Karmides livligt, jag borde önska ingenting eller allt.
Och därvid blev det. Gusten hade smugit sig ifrån sin bundsförvant, när han märkte, att denne var överlistad, och befattade sig bara med sina egna nöjen, lämnande groll och agg åt glömska och rus.
Däremot gives det gamla sagor, hopspunna i forntiden, som förtälja oss om ett Hades och om själarnes tillstånd där, om Kerberos och Karon, om Lete, varur man dricker glömska, om de tre domarne, som med stränghet nagelfara de avlidnes levnad på jorden, och annat mer, som måste förekomma varje förståndig människa löjligt.
Och när samtalet till följe af viktiga sysselsättningar måste afbrytas för den gången, lät dock konungen icke saken falla i glömska, utan önskade åter få undervisning i matematik, kvilken konst gossen fått lära sig efter grekisk metod. "Det är alldeles omöjligt", förklarade han dock till slut en dag och skakade missmodig på hufvudet.
Erland är lycklig med sin maka; men hans sällhet är ej oblandad, och vilken jordisk lycka är väl det? Han har i stridernas vimmel urladdat sin ungdoms eld; manligt allvar, stundom övergående till dysterhet, vilar på hans panna; han har prövat livet och människorna; nu söker han vid den husliga härden, i stillhet och glömska, sin jordiska trevnad.
Det var ett förhastat löfte, då kejsaren lovade glömska av det förflutna åt dessa kristianska illgärningsmän, som härjat öster- och västerlandets städer med mord och brand. Han bör åtminstone tillse, att de för framtiden göras oskadliga. Följ mig nu! Anden och Köttet.
Att tro med ljus, att älska med rikedom, att tänka sant och handla rätt, detta är den eviga salighet, den kristna bör eftersträfva, och i den lefvande tjusningen öfver sin tankes, sin handlings öfverensstämmelse med det rätta glömmer han lätt och ljuft, att det är han, som tänker och gör. Och denna glömska af vårt eget själf är det milda offer, vår lära bjuder oss nedlägga på den Högstes altare.
Men när han kom upp igen, var han som en annan menniska. Ungdomssinnet var borta. Friden och glädjen, stoltheten och sjelfförtröstan var sin kos, han var mera lik sina forna kamrater. Och då han som utskrifven ur sjukhuset var på hemvägen, kände han en stor lust att i närmaste krog försöka dricka glömska och ro. »I bränvinsglaset bor hjertefrid», tänkte Matti och gick på, så fort han kunde.
Så länge hade jag levat i glömska av, att någon fara någonsin hotat oss, att jag först icke förstod hennes ord. »Rädda dig?» upprepade jag mekaniskt. »Från vad?» Hon fick ett underligt uttryck, som om hon drog sig in i sig själv för att liksom tänka efter, hur det var möjligt, att två människor, vilka älskade varandra, kunde känna så olika. »Har du redan glömt hur det var i vintras?» sade hon.