Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 28 juni 2025
Härpå svarade gästgivarn ingenting, och då gumman vände sig om för att utforska tystnaden, återfann hon det gamla Larsansiktet med sju sorger hängande i ögonhåren. Mor i Sutre sade: Och det kan väl inte skada, att jag får höra sanningen av er till sist. Gå nu ut mer er, pojkar, så jag får vara i fred. Men slå er inte till olycka. De gingo, gästgivarn först, säker på foten.
Han log häpet och blygt och drog sig ännu längre in i skumrasket. Tusen banko, mumlade han, vad i helskotta inte! Inte! Träsken satte sig. Han torkade svetten ur pannan och betraktade Lars med en sträng, frågande blick. Gästgivarn reste sig. Han var lång och åbäkig som ett orakel, gick därför kutig. Han tassade i strumplästen bort till tunnan, tog öskaret och drack en dryck vatten.
Har han till någon eho det vara månde yttrat eller antytt, att han helst skulle vilja vara av med pojken? Aldrig, kom svaret lågmält och tryggt. Länsman sade: Nej, han är nu inte mångordig av sig. Men tänk sig för. Har han inte sagt det hustrun? Till den? svarade gästgivarn och pekade på sin hustru. Och sväran snattrade: Nä, sisisi, te mig säg'en allri olet. Ne, si allri, allri, allri olet.
Håll käften, sade gästgivarn, jag tänker inte på Hanna, jag tänker på rättvisan. Skilt ska vara skilt, hemmabor för sig och löst folk för sig. Å jisses, å jisses! kved mor i Sutre. Vad är det du säger, pojk? Hör inte på honom, Träsken lille, han menar det inte. Men Träsken sade: Är det mig du skäller för löst folk? Gästgivarn drog upp överläppen, så att den låg upp mot näsvingarna.
En kunde mest tro att det var syndabekännelsen. Och hon sade, i det hon lät lyktan dingla fram och tillbaka över gossens huvud: Tänker en rätt efter, så är du skulden till alltsammans. Vore inte du, så kunde en stänga alla dörrar för greven. Och gästgivarn vore väl annorledes och sväran med. Allting vore annorledes. Och ändå har du ingen skuld, din lille stackare.
Det var inte svårt att gissa, att han gått efter Valborg. I gissade väl åt det hållet, I med? Jag gjorde väl det, samtyckte mor i Sutre. Tillade: Du rastar, du, men sysslorna rasta inte för så vitt en vet. Jag tyckte jag kunde hjälpa Valborg hem med byken. Brådare är det väl inte hos gästgivarn? Å nej, det är det väl inte, medgav mor.
Och plötsligt tog hon ett grabbtag i de svarta öronlockarna hans. Inte tar en en gammal räv vid örona, inte. Träsken och jag är kända sen barndomen, så vad det anbelangar har vi inte något hymmel. Ger han sin dotter så ger jag min pojk och en får väl se, hur det kan väga. Träsken sköt henne varligt åt sidan, vände sig åter till gästgivarn. Du!
Tog därpå sin packning och flickans och bar in i kökshuset, spände ifrån hästarna, ställde in dem i stallet och gav dem foder och vatten. Under allt detta satt flickan kvar på brädan, händerna i knät. Ska du inte stiga ur? frågade gästgivarn. Nej, sade flickan. Hur länge ska du sitta där då? frågade gästgivarn. Tills du kör mig hem igen, svarade flickan.
Fönstret över frontespisen slogs upp, Valborg stack ut huvudet och ropade: Det var sant, mor, strykarna bad om mera välling. Det är sex styckna. Moran nickade. Gästgivarn sade: Nej, jag ville ingenting säga. Jag undrar bara, vad det nu ska bli för elände i Sutre. I jissine började hon. Men han lyfte huvudet, såg henne rakt in i ögonen.
Och vad ska det bli om greven tar henne Tar henne? upprepade gästgivarn. Han tryckte ned hatten på huvudet, gick mot dörren. Valborg? Vad vill han med Valborg? Vad han vill, sade gumman och drog betänksamt på orden. Åjo, det vet en nog. Men vad han skall, det tör länsman veta. Gästgivarn sade: Då går jag efter honom? Gumman nickade. Länsman satte sig vid bordet med ryggen vänd åt kammardörren.
Dagens Ord
Andra Tittar