Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 31 augusti 2025
Det var inte tillräckligt att han en gång skulle bli rik, när hans morfar dog. Han hade skyldighet att visa det redan nu. Han tyckte till och med att hon såg på honom, som om hon väntade sig något av honom, nästan som Lya, när hon tiggde vid bordet. Han tänkte på frimärkena under hela lektionen. Nu voro de och Rose oupplösligt förenade.
Han kom emellertid ofta tillbaka till Antonia Perssons fönster för att se om frimärkena fortfarande funnos kvar. Och det gjorde de. Och när han nästa gång gick till danslektionen och mötte Rose ute i kapprummet, kände han, att någonting fattades. Han skulle ha haft någonting i sin hand eller i sin kavajficka, ett kuvert med 100 sorterade frimärken.
Inte en enda sida borta. Stellan skakade på huvudet. Ah, du ä en skit. Ska du ha frimärken då? Stellan drog på det. Ebenezar kom ögonblickligen ett steg närmare, drog ur sin innerficka fram en gul plånbok med gummiband kring och sade: Säg ifrån vilka du ska ha, så ska ja se efter, om ja har dom. Stellan såg på plånboken med stigande respekt. Ja har inte listan med mig på frimärkena.
Jo, jag tog frimärkena på kredit hos Ebenezar Svenson. Och när jag inte kunde betala dom, bröt jag mig in i min sparbössa och stal pengarna. Hon såg på honom länge. Han väjde för hennes blick, som om det varit blixtar. Så stiligt! Så stiligt gjort av dig, Stellan! Du är i alla fall bra stilig, Stellan. Mycke stiligare än alla andra.
Det fanns hos henne någonting av honom själv. I hennes kappficka låg ett kuvert med 100 sorterade frimärken. Och dem hade han gett henne ... Hon hade gått sin väg. Han såg efter henne, snabbt och skyggt. Hans kinder brände. Och med en djup suck gick han långsamt hem. Men då de träffades nästa torsdag, sade Rose: Hör du, Stellan. Ja har alla de där frimärkena.
Hittills hade det ej varit så. Hittills hade han handlat antingen med auktoriteternas tillåtelse eller på måfå eller för ett begär, som lätt och omedelbart kunde tillfredsställas. I fråga om kuvertet med de 100 sorterade frimärkena var förhållandet ett helt annat. Detta var ej detsamma som att köpa karameller eller bakelser.
Hon viskade på nytt: För ja kan ju inte hjälpa att ja hade alla frimärkena. De va snällt av dig i alla fall. Hon tog försiktigt hans hand. Han blev blodröd i ansiktet och kastade en snabb blick omkring sig för att komma underfund med, om någon märkte det. Men när han ej kunde upptäcka någon, kramade han hennes hand tillbaka. En stund efter, i dansens virvlar, viskade han: Ich liebe dich.
Men när ska ja betala? En vecka innan skolan slutar. Nu ringde gudskelov klockan. De skildes åt. Stellan hade ljugit när han sagt, att han inte visste, vad kredit var. Han hade tagit på kredit förut. Han gick bara in i boklådan, begärde en skolbok och sade: Och så ska dä skrivas upp på löjtnant Petréus. Systemet var honom alltså inte obekant. Men i fråga om frimärkena var saken en helt annan.
Han var redan nu tillräckligt mycket nationalekonom för att känna skillnaden mellan de båda handlingarna. I ena fallet beredde han sig själv en njutning. I det andra Ja, det var frågan. Vad väntade han sig av Rose? Ingenting, så vitt han visste. Han ville helt enkelt ge henne frimärkena. Det var allt.
Dagens Ord
Andra Tittar