United States or Cameroon ? Vote for the TOP Country of the Week !


Den julaftonen stod sedan kvar i bådas minne med en stämning af något ljust och varmt, något festligt och gladt den samhörighetskänsla, den trygghet, den frihet från förställning och den glädje vid att gifva, som skall vara familjelifvets heliga palladium. »Det är den första julafton, vi fira samman», sade modern. Han var i strålande lynne och han berättade henne för första gång om sig sjelf.

Det är sant, hon egde icke det slags oberoende, som rikedomen skänker, men låg det icke frihet och rikedom nog i hennes friska kropp och starka vilja? Hon skulle med dessa gåfvor komma längre, än mången rik med sina penningar. tänkte hon resan och allt hvad den skulle skänka henne.

Just detta, att han gaf henne full frihet, trodde han var lifsvilkoret för hennes kärlek; skulle den småningom växa sig stor och stark.

Men en flicka låg i pärlan, Och hon bad en bön och sade: "Offra upp din pärla, gosse, Bryt mitt fängsel, låt mig fara, Och en tacksam blick i stället Vill jag för min frihet skänka." "Nej, vid Gud, min goda flicka, Pärlan är för mycket dyrbar; Bär blott stilla du din boja, Mången bar en vida värre."

En frihet utan regel synes vara deras element, och en lokal, sinnlig effekt det ändamål, för hvilket de uppoffra alla högre fordringar af konsten. Karaktärerna sakna till det mesta naivitet och lif.

Du mins hur Sigismund, snart han kronan pannan tryckt och tagit hyllningseden, det land, som var hans fäders jord, uppfylde med polska knektars vilda öfvermod och jesuiters stämplingar och list, och sökte vår kyrkas rena tro och svenska folkets frihet undergräfva.

Man hade till och med gifvit henne en vink om, att Hannas sällskap icke vore nyttigt för Bella, och för första gången kände hon sig orolig öfver att ha gifvit de begge flickornas vänskap en oinskränkt frihet. Hon beslöt att tala med Hanna, hvars sanningskärlek hon ej ett ögonblick betviflade.

"Ni måtte alls inte intressera er för qvinnans frigörelse?" frågade Nymark. "Nej," smålog Alma. "Om det berodde mig, skulle jag vilja inskränka äfven mannens frihet." "Hvad säger du till det, John?" skämtade Nymark. "Ingenting," svarade John leende och blåste lugn ut ett rökmoln ur munnen. "Riktigt sant." fortfor Alma.

Och sålunda, när skall väl mänskligheten upphöra att i stigande klarhet realisera den lära, att människoanden måste vara jordens herre och icke jordens slaf, taga af den sin glädje och icke sina bojor? Jag nämnde, att människans fortgång till frihet eller, om ni vill, till sitt högre lif sker i likhet med växtligheten långsamt och utan språng.

Hon viskade detta tyst, och det lät nästan som om ett min gick före namnet Albert; men hela uttrycket var för mycket magiskt att kunna fasthållas, ehuru sekunden därav var för djupt intagande, att i evighet kunna glömmas. Hon teg. Men hon tillade strax därefter högt: Jag säger det ännu en gång, Albert; tänker inte du som jag, har du din fulla frihet med dig och med ditt.