Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 3 september 2025
Sådana män hunno snart vänja sig vid tanken, att deras fredliga värv måste lämnas, att frukterna av deras flit skulle gå förlorade, att hoppet om en av friden välsignad framtid för dem och deras barn var bedrägligt; och sedan de lämnat detta hopp, var striden deras åtrå och svärdet en helig vän, som ej fick lämna deras sida.
Öfver den spädes bädd, där han rodnade varm i sin slummer, Sänkte den sextonåriga nu sitt lockiga hufvud, Dröjde i skådning en stund och hviskade stilla och sade: "Sof då, din moders tröst, omhägnad af henne, tills tårar Fylla dess blickar igen; då vakna, och efter din tunga Saknar ett språk, säg ömt med ditt omotståndliga öga: 'Moder, en lång, lång färd är för mig än öfrig att göra; Tårar finner jag nog, hvar finner jag glädjen och friden, Om ur ditt modersöga de ej mig följa på vägen.
De äro ju hyggliga karlar. Ja, mycket, men jag har stört friden. Det hände förra midsommaren. Jag bodde i gubben Malms stuga och på midsommarafton bjöd jag prästen och klockaren på en liten fest i all enkelhet. Den räckte till morgonen därpå nätterna äro ju så ljusa den här årstiden. När gästerna skulle tåga hem, fick jag för mig att ett litet bad inte skulle skada.
Jag har alltid drömt om den heliga friden, alltid drömt om att få gå i kloster. En sådan misshushållning skulle jag aldrig tillåta. Jag visste inte, att du var så girig. Om sådant är jag snål, inte om penningar. Hon tvekade litet. Hur skall det då bli, om du måste giva mig åt någon? Men du behöver ingenting frukta.
Först skall man icke med likgiltighet afbida den gamle kungens beslut, då hans söner uppmana honom att bortge Oihonna åt någon af dem. Det gäller på ena sidan hans rikes välfärd, hans söners framtida lugn och friden inom hans familj, å den andra en okänd, främmande, ur hafvet räddad flickas rätt att få följa sitt tycke och själf bestämma sitt val.
Däraf kom också att icke minsta moln af osämja kylde den sommarvarma friden under vårt arbete och att minnet af denna tid nu kan vara oss outsägligt kärt". Betydande ändringar undergick Runebergs förslag icke.
Ren försvunnen var den gyllne friden, Mord och härjning fyllde Finlands bygder, Männer stupade och kvinnor flydde. Upp från Lintulaks och Saarijärvi Kommo budskap, sorgeliga budskap, Ned från Storkyros och Lappos slätter Kommo icke gladare till Perho.
»Vad i hela friden är det med dig?» frågade min kamrat Freedlund, när jag på morgonen, mer än vanligt blek och glåmig infann mig på redaktionen av den tidskrift för den amerikanska ungdomens förädlande som vi båda gåvo ut. »Jag mår som en hund, så jag skall gå upp till en läkare», svarade jag.
Och då klättrade som på hån benrangel ur groparna på kyrkogården och satte sig att rida på klockorna. För vart timslag under deras knogar blev det rörelse och förskräckelse bland brynjorna och trasorna. Och de sovande sprutto upp från sänghalmen och stammade: Inte så fort med timmarna, inte så brått mot det oundvikliga! Är då detta friden, som vi bedja om?
Hon, som icke älskade något högre än stillheten i hemmet, friden, ensamheten, hon måste ut, det var hennes plikt mot honom. Hur mycket han än bad henne att » för hans skull » stanna hemma, drillade hon det alltid därhän att han måste ge efter, och de lefde »som andra» liksom om sällskapslifvet var det enda lif, som var värdt att lefva...
Dagens Ord
Andra Tittar