Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 oktober 2025
Men stridens svallvåg brusar hit. Min sista kraft, Räck till att än den möta! LEIOKRITOS. Ha, en lycklig syn! Har jag dig slutligt funnit, folkförledare? Se, så slute städs Hvar oförvägen störare af landets fred! TEKMESSA. Ve, trefaldt, fyrfaldt ljude ve och klagan här!
Han varnade finnarna att icke låta förföra sig till att komma under Polens och påvens träldom, påminde dem om den trohet de svurit hans salige herr fader och honom själv samt lovade, att därsom de ville i denna trohet framhärda och nu manligen bistå sin konung, så ville han ock vinnlägga sig att de måtte komma till fred, rolighet och bättre villkor, vartill Gud den allsvåldigaste sin nåd förläna ville.
Du får icke lyssna till vad han säger. Jag har sagt honom det. Du gjorde orätt även däri, ty jag har förbjudit dig att svara med ett enda ord. Förlåt mig, fader. Jag sade honom endast, att jag varken vill eller får lyssna till honom, och jag bad honom hädanefter lämna mig i fred. I Teodoros ser du ett bevis, min son, vartill högmodet och frågvisheten leda.
Min buk ger tillbaka, min manlighet har sinat, min näsa rinner som ett litet barns näsa och min syn fördunklas, jag ensam är rätt färdig med livet. Lämna mig i fred. Jag tror han vitsar, skrattade konstapeln. Abraham gäspade, förde två fingrar till hattbrättet. Han fortsatte sin vandring, ögonlocken sjönko till hälften och förvandlade en avlägsen lykta till ett disigt ljusstreck. Han funderade.
Ofta skickade han bort hustrun på något längre besök för att han i fred skulle få slakta en höna och steka den i smör eller ensam dricka ur all grädde som sparats för smörberedning.
Eller om en konung vill draga ut i krig för att drabba samman med en annan konung, sätter han sig icke då först ned och tänker efter, om han förmår att med tio tusen möta den som kommer emot honom med tjugu tusen? Om så icke är, måste han ju, medan den andre ännu är långt borta, skicka sändebud och underhandla om fred.
Såg Ante ut så där, och lät han så underlig och gråtfärdig, så var då riktig fara å färde. Oj, oj, hvad det blef för en hvinande olåt i skriket. "Hva ä de folke ifrån, som kom med så ledt sätt att hälsa? Goddag och Guds fred brukar en annars säge." Glasögonkarlen vände sig långsamt. Nu blefvo barnen med ens mol tysta af häpnad.
Han kände sig långt ifrån hungrig, det var snarast för att få vara i fred i fruktan för att möta någon bekant på gatan. Han utvalde ett bord längst bort och beställde utan att närmare reflektera över saken det första bästa han fann på matsedeln, ivrig att bli av med den flintskallige, sliskige kyparen fortast möjligt. Han drack en kvart rödvin till steken och gick direkt ut i kaféet.
Skulle han verkligen få vara i fred för Nilenius nu, var det ej möjligt att en död, som kände sig så bunden vid jorden som han, som ännu i dödsstunden kunde känna hat mot dem som ej var så nedsjunkna i smutsen som han, var det ej möjligt att en sådan ande prat, vad vet jag om andar! nästan skrek han till. Är jag då också vidskeplig?
Och doktorn utvecklade sin älsklingssats, sägande: Folk vill vara i fred, ser bror. Det är en förbannad egenhet de ha, vare sig de är gamla eller unga. Och man ska låta dem vara i fred. Livet är en härva och var och en har nog med att klara ut sin tråd. Vasa? Kusin, har jag inte rätt? Fru Marie drog i nålen, som fastnat. Hon svarade lugnt och tungt: Kanske det, doktor. Men inte när man har barn
Dagens Ord
Andra Tittar