United States or Jordan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Nå kanske jag då medsamma får erlägga skjutsen till Fellingsbro, så är det gjort. Nej, det behövs inte; fast det kan också gå an; drängen är supig. Se här ... fem fjärdingsväg ... och se här litet över till ... vart gick Annette? var så god och tag detta för hennes räkning. Tackar ödmjukast. Ett glas, herr sergeant, för min egen räkning, om jag får bjuda! så här på morgonkvisten skadar det inte.
Till Fellingsbro går vägen alldeles riktigt, och därifrån till Glanshammar, sade han. Så Vretstorp? Nenej du. Vi måste genom Örebro och Kumla först. Och så Vretstorp, det är säkert. Därpå Bodarne och Hova, och så är vi hemma. Vad, är du hemma i Hova? Jag är hemma i Västergötland, och så fort jag satt min fot på marken vid Hova, så är jag strax hemma.
Sergeanten hade under tiden ställt sig framme vid hästarna och småtalade med dem, då det syntes honom omöjligt att bringa den vackra flickan till något förnuftigt samtal över landsbygdens behag. Torde likväl till hennes ursäkt böra anföras, att nejden emellan Arboga och Fellingsbro inte är överdrivet skön.
Man satte sig upp på det förändrade sättet. Drängen körde nu och blev genom denna syssla snart alldeles ypperlig. Han ville visa sin hurtighet, smällde och körde, så det bar av som självaste fan, enligt skaldens uttryck. I rappet kom man till Fellingsbro. Se, vilka stora, vackra, rödbruna hus! var Saras första ord efter den långa tystnaden.
Drängen, yrvaken och häpen av den grova, stränga rösten, skuttade lydigt och slavisk, såsom tjänare i städer ofta är, ur vagnen. Va falls? sade han. Jo, knyt upp grimskaften här och ändra stolarna. Sätt din bondstol där främst, och sätt dig själv i den och kör. Vägen fram till Fellingsbro är nu så jämn och god, att det största nöt kan köra den.
Vad? är hon i stånd att rysa? tänkte Albert, nå Gud ske lov! Då är hon likväl ... Vad ryser du för, Sara? sade han högt Vad jag tycker om den här skogen, Albert! sade ressällskapet, under det de fortfor att åka ifrån Fellingsbro och kom in på skogen Käglan. Orden yttrades med en nästan smekande röst; hon tyckte förmodligen det var ledsamt att så länge sakna samkväm.
Sätt dig ned, Albert, så skall vi tillsammans roa oss med att räkna ut skjutspengarna. Hjälp mig, om jag tar fel; mitt största nöje är att addera i huvudet. Får nu se: första hållet, från Arboga räknat, är ju till Fellingsbro? Sergeanten satte sig ned vid hennes sida, munter och upprymd, som om han nyss vunnit en fullmakt.
Kallas det här en nejd? har vi långt till Fellingsbro? Men har du då inte kärlek för vackra landskapsstycken? Landskapsstycken? frågade hon och såg sig liknöjt omkring. De är så sällan naturligt målade, Albert. Mamma hade ett par landskapsstycken hängande där hemma, sedan pappas tid, på väggen i verkstaden; men jag har låtit bära upp dem på vinden. Jaså.
Dagens Ord
Andra Tittar