Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 14 juli 2025
Då öppnade han fönstret och ropade: Ni får leka mä den! De sågo på honom och varandra. Efter en stund öppnade Stellan åter fönstret och citerade Kerstins ord från dagen förut: Han bits inte. Efter ytterligare en stund kunde han konstatera, att de lekte med hästen. Då först gick han ner. Tycker ni den ä vacker? De bara mumlade någonting till svar. Ja har mycke vackrare leksaker hemma.
Hon trippade fram, lyfte gratiöst upp sin vackra spetsgarnerade sommarklädning, snörpte på munnen och med en min som prinsessan i sagan gick hon med små steg fram mot huset och tittade nyfiket in. »Här bor folk», ropade hon, »här är gardiner, men jag ser ingenting för gardinerna, som täcka halfva fönstret.
Det har jag inte reflekterat öfver. Jag kan försäkra dig att jag åtminstone inte genom arbete förtjänat dem, sade hon lätt och vårdslöst. Om du någonsin kommer till Petersburg, så skall du få se min våning. I detta ögonblick hatade jag henne. Jag steg upp från bordet och drog mig längre bort ifrån henne. Jag låtsade se ut genom fönstret för att slippa hennes åsyn. Nåväl, Lisi.
Men Basilius kastade honom åt sidan. Han hade upptäckt mormor själv. Hon stod i storstugans fönster. Hon såg honom icke, stirrade in i ekens löv. Nu blir hon flat! tänkte Basilius. Han smög sig utmed husväggen, och först när han stod mitt under det öppna fönstret, begynte han, sjungande, i stigande skala. Mormora, mormora, mormora Hon lutade sig ut, nickade.
Det dammar på gatan utanför fönstret, det efterlängtade dammolnet är ändtligen just utanför. Det bullrar så hemskt, det är kedjor som rassla, lifjern och fotjern. Det är en som bär alltihop. Det är en som sjunger och knäpper med fingrarne. Men det är ingen vansinnig. Tro icke det, Katri, han har icke den ursäkten. Han är ej ens drucken, du kan ej trösta dig dermed, det är någonting annat...
»Snällt?» upprepade han med en axelryckning och i föraktlig ton. »Jag kom att gå här förbi och jag var trött.» Han slog sig ner midt emot henne vid fönstret och betraktade med ett slags slött intresse det arbete, hon hade för händer. »Det är underligt att se dig med de der pinnarne i hand», sade han. »Så-å. Tycker du det?» »Ja.
Han blev sittande orörlig en stund för att förvissa sig om att han inte hört fel. Nu visslade Josef en gång till. Stellan reste sig upp och såg ned över gården. Där, i fönstret stod Josef och vinkade åt honom att komma. Han lydde ögonblickligen. När han stängt dörren om sig sade Josef: Du har inte kommit. Nej. Jag Du blev väl inte förbannad heller för va jag sa sist? Nej.
»Nå, Gudskelov att man blev av med den», sade Åke ur sitt svenska hjärtas djup. »Opp med fönstret nu, och in med frisk luft, det var själva tusan vad den lille fete kamorristen var rädd för att släppa in sitt fosterlands klimat.» »Folk är likadana vart man kommer», anmärkte Johan lugnt. »Är det inte likadant hemma i Sverige, va?»
Dagens Ord
Andra Tittar