Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 september 2025
Han såg på gubben länge och allvarsamt, återtog så småningom den förra stränga minen, och sade slutligen fast och bestämdt: Nåväl, far, jag lyder er! Jag skall icke taga min hustru hit till ert hus. Gården är mig kär, det vet ni, smedjan med, mor och bröderne likaså. Jag skall lemna alltihop. Men om ni tror, att jag ämnar gå brödlös härifrån, så har ni räknat fel.
Men på samma gång måste jag påminna dig, att vid en fästningastämma är var och en fri att säga sin mening rätt fram, utan att den andra får misstycka. Och nu vänder jag mig till er, mina söner. Betänk att jag börjar bli gammal och att jag sitter ensam här hemma, när ni äro ute på skeppen. Jag behöver någon, som hjälper mig att värja gård och grund.
Vår här har mod, men den hade det mer På en half mil närmare er." Sandels, han såg på den komne förströdt: "Bevars, ni är varm som en ugn. Ni har säkert ridit er hungrig och trött, Kom, hvila en stund, var lugn. Man måste tänka på hunger och törst, Se här, genever till först?" Löjtnanten dröjde.
Med hela sin kraft skrek han, pekande på »geniet»: »Jag anklagar denne man för att vara en humbugsmakare som endast vill draga er alla vid näsan. Förslaget, som han uppgifver som sitt eget, har han stulit af Camille Flammarion och hela detta schakt är en absurditet.
Sådant handtverk passar er bäst. Tvi sådant tattarfölje! Ut med dig, landsstrykare; när du sofvit bort ruset, må du komma igen. Men Ella gick icke.
Fröken Alma Hagberg. Idealisk? låt vara! Men idiot? nej! Men ni är sjuk, så vi ska inte disputera. Jag har brådtom och hinner bara ett par rader. Jag hoppas med boken kunna förkorta och förljufva några af era timmar på sjukbädden. Hvad fiaskot angår så tror jag ni missräknat er. Dertill är pjesen alldeles för dålig.
En storväxt, vacker men slarfvigt klädd piga stod med ena foten opp på spisbänken framåtböjd, och skrapade grötgrytan, som hon åt ur. "Maka åt er, farfar", skrek hon ilsket till en gammal gubbe, som darrande och fumligt, satt och täljde spänt- stickor. "Ni ha int oppe här att göra längre. Ni ha ju fått i er hvad ni ska ha.
Men den gamla begynte: "Det är nu för längre tid sedan, än många af er, gode vänner, minnas tillbaka, om jag ser rätt på edra anleten, då jag en julafton, sådan som denna, var allena här i stugan. Jag må säga allena, ty mina två ungar, som sprungo omkring mig, behöfde hjälp själfva mer, än de kunde vara mig till hjälp.
Jularna har jag int haft mycken reda på, som jag lefvat i superi. Kom hit ni småpojkar ska ni få lära er göra laddar." Månke och Per-Erik fingo becktråd, vadmalsbitar och syl. Makalöst ståtligt att dra tråden högt i vädret, få klämma sylen genom det hårda tyget och lädret, och att i samma nu känna sig som fullgod laddmakare. Elden flammade snart i den stora bakugnen.
Närmare med facklan! ljöd den bjudande rösten inifrån sanktuariet. Skatter finnas här inga. Eusebius och Apodemius, jag säger er än en gång, I han plundrat skamlöst.... Herre, här är fyndet! Ha, låt se! Idel lösa blad! Och vilken massa sedan! Apollon har hunnit hopa flera lögner än jag trodde på sitt samvete. Tag handen full, Eusebius. Det är nog för det skämt vi vilja anställa.
Dagens Ord
Andra Tittar