Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 26 september 2025
Och lantpojkens kärlek till slagsmål, som årtionden legat halvkvävd under herremannens fina och milda seder, fick åter luft och styrka och makt. Så länge striden varade, yttrades icke ett ord. Och icke heller efteråt. Hagelin fick stanna på vinden till mörkrets inbrott. Han leddes då till sitt hem av Elis Eberhard Roth, som på den tiden var medicine kandidat.
Ack, vad kunde det göra svåger Broms? Han var rik, han. Och hade dessutom bara ett barn, under det att Rothen hade åtta. Elis Eberhard blev svart om händerna, men det fick mor tvätta av, hon skulle också ha något att göra. Roth satt framför kaminen varje ledig stund, och de voro många. Han varken läste eller tänkte.
Hans ansikte var fuktigt och vitt, locken hängde ned över ögat. Du ska se, Elis, du ska se han svalde och kippade efter andan. Du ska se, att det går ikull. Elis Eberhard hällde i honom rhum och lät honom logera i sitt väntrum om nätterna. Han vågade icke lämna honom ensam.
Ja, varen män och striden.» Så stridde nu filistéerna, och israeliterna blevo slagna och flydde var och en till sin hydda, och nederlaget blev mycket stort: av Israel föllo trettio tusen man fotfolk. Därtill blev Guds ark tagen, och Elis båda söner, Hofni och Pinehas, blevo dödade.
Men när han såg gossens upphetsade och förskräckta ansikte, sade han: Skräddarens kåk brinner, Elis Eberhard. Men det har ingen betydelse. En människa brinner och slocknar. Ett hus brinner och slocknar. Allting brinner och slocknar. Det har ingen betydelse. Lämna din far i fred, Elis Eberhard. Det är det enda, som har någon betydelse.
Om han rakade bort mustascherna så skulle han ha ansikte som en flicka. Det är väl därför han är så sedlig. Nej, nu kommer Elis Eberhard, nu ska vi tiga och lyssna. Doktor Roth talade, men J. A. Broms lyssnade icke. Tankarna, som fängslats en stund av grannlåt och ljus, gledo åter in i gamla banor. Han slöt ögonen och såg pappersluntornas siffror.
De fingo alldeles för mycket stryk och alldeles för litet mat för de elaka råttornas skull, och de beslöto att bekriga och döda råttkungen. I spetsen för rörelsen ställde sig en söderflicka, den åttaåriga Louise Krok. Hon var modig, beskäftig och rådsnar. På den tiden hade doktor Elis Eberhard Roth en foxterrier, som han kallade "sin fosterson" och åt vilken han givit namnen Enok Ebenezar.
Han visste, att Aposteln var krossad och kände sig fri. Likvisst upprepade han gång efter annan ett varnande: Roth du, se men inte röra. Elis lille, Elis lille, se men inte röra, det är småbarns göra. Då nu den store brede smeden ställde sig i hans väg, skymmande raden av unga flickor, blev han mycket förargad.
Elis Eberhard var en trogen vän, men han hade icke sinne för det sociala. Icke heller kunde han förstå, att någon människa kunde längta efter arbete. Om Gud ville befria mig från mina skulder ja, jag menar de riktiga och dessutom kanske bevilja mig en liten pension, så stannade jag inte en timme i "yrket". Jag skulle tugga tobak och läsa följetonger, rörande följetonger.
De ströko sig emot honom som gamla kattor, kurrade och mumlade: Nog ska en dö alltid, nog ska en dö, herre Jesus ja! Och det kunde Elis Eberhard icke bestrida. Han försökte få faster Mimmi i säng, men det lyckades icke. Kunde hon icke vara med, så skulle hon åtminstone se ståten från början till slut. Nu inser de, vad de förlorat, sade hon till doktorn, som nickade bekräftande.
Dagens Ord
Andra Tittar