Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 18 september 2025
Ja, men ja kommer inte dit. Å för resten kan du komma å hämta skålen hem till dig, nu när ja inte längre kan överlämna den. Du kan komma i eftermiddag. Stellan skildes från Percy och ställde sig vid ett av fönsterna i korridoren. Den låg där, lång och öde. Han kände sig underligt ensam, men det var en lycklig ensamhet, som om han i ett enda slag befriat sig från världen och all dess flärd.
Och för denna nya rädsla gav han Rose skulden. Han ville inte träffa henne mera. Han ville inte ha med flickor att göra. Det var andra gången de fört honom ut i löje och olycka. Men en eftermiddag, då de bara hade tre lektioner till innan uppvisningen och slutbalen, stack Ida in huvudet i hans rum. Dä ä en flicka, som vill tala mä'n. Stellan stirrade på henne och stammade: En flick Ja, just dä!
"Hur många tyskar stupade egentligen i det där slagsmålet, som ni var med om?" "Ingen", sade den sårade. "Dom skubbade sin väg båda två." Harry Taylor öppnade försiktigt dörren och stack in huvudet. "Är Hyes här?" frågade han med en viss ängslan i rösten och såg sig omkring. "Nej", sade van Weide. "Jag har inte sett honom i eftermiddag."
Nu skall man gå klädd och vara kavaljer, och... ja, du har det gott, du! En vacker eftermiddag i slutet av juni ser jag en svart figur komma gående nere i ängen. Det är pastorn. Uppkommen till stugan kastar han av sig den svarta hatten, drar ett långt andetag, och tittar sig omkring på landskapet, som om han såg efter om där var plats nog, eller om några mänskor kunna se honom.
Och de kysstes igen... Men det blev ej som han tänkt. Nej, det blev aldrig som han innerst inne drömt om. Varje eftermiddag gjorde de långa promenader utåt landet. Ibland voro de goda vänner. Och då kysstes de. Ibland voro de ovänner och grälade. Och då kysstes de i alla fall, till sist.
Han gjorde i yttre måtto allt, som stod i hans makt att underlätta dess förverkligande: han lade bort kosmetiken, var hövlig mot Ida och tittade varje eftermiddag ett slag upp till Kerstin. Men det hjälpte ej... Var det redan för sent? Hade farmor haft rätt, då hon sagt till hans far, medan han själv stod gömd bakom dörren, att han redan var alltför fången i flärd och fåfänglighet?
»Hörnu vaktmästarn», sade Kvist och pekade på en nästan osynlig fläck på bordduken: »Vad är meningen med att lägga en sån här lortig gammal disktrasa på bordet där en dam skall äta. Tag bort den genast, genast säger jag.» Det blev en förödmjukelsens eftermiddag för Blomgren.
Och under kavajen, i skydd mot regnet, hade man en liknande volym i utbyte. En eftermiddag, då den låga, smutsgrå himlen tycktes bli högre och tunnare och det alltså åter fanns hopp om att det skulle knäppa till fram på kvällskvisten, satt Stellan orkeslös vid fönstret till sitt rum.
Dagens Ord
Andra Tittar