Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 27 oktober 2025
Ändtligt märkande, hvad henne ärnas, Kvidande, som ormen krossad hväser, Ber hon sina svågrar om förbarmning: "Tålen ej, om I en Gud bekännen, Att så ung jag muras in i grundvaln!" Detta ropar hon till sina svågrar; Men sitt anlet vända de från henne. Då med kufvad skam och tadelfruktan Ber hon slutligt till sin egen make: "Tål det ej, min dyre man och herre, Att så ung jag muras in i grundvaln!
Det går ej längre an. Jag själf ju ser, hur dina kinders blommor blekna af. Du älskar honom, hvarföre då längre?... SIGRID. Min dyre fader! Ingen ann' jag älskar än dig. Jag vill ej gifta mig. Har jag ej nog af kärlek här? Jag vill ej mer. Till Warschau åter reser Johan Fleming. Hvi vill du bort mig sända, att en främling vid hofvet dväljas! Låt mig bli hos dig, min gode fader!
"O min dyre fosterfader, säg, Hvarför smyckar folket sig i byn?` "Därför smyckar folket sig i byn, Att på slottets vida gård i dag Bygdens skaror skola samla sig, Fäder, mödrar, flickor, ynglingar." "O Miljutin, dyre fosterfar, Tomt är slottet sedan många år, Ändar blott bebo dess öde rum, På dess stängda gårdar gräset gror. Hvem skall öppna slottets portar nu, Hvem har bjudit folket samlas där?"
CECILE. Er advokat? FRUN. Ja, min dyre advokat! Kan du gissa hvad han föreslog mig? CECILE. En ny process? FRUN. Nej! ett nytt äktenskap! CECILE. För er? FRUN. För mig. CECILE. Och med hvem? FRUN. Med honom sjelf, naturligtvis! CECILE. Och det skrattar ni åt? FRUN. Som du ser! CECILE. Ni ämnar då verkligen gifta er för tredje gången, tant? FRUN. Tycker du det! CECILE. Således gaf ni honom afsked?
Låt se, att du aldrig glömmer mig, sade hon och kysste honom på kinden, jag älskar dig mer än mitt lif, för det står det alltid i visorna, och det är också sant. Adjö, farväl, min dyre vän, förgät mig ej, kom snart igen! Med små steg trippade han så uppåt gången med värkande fötter och förstörd sommartoilett. Sådan märkvärdigt påflugen unge sade han till sig sjelf och välsignade skymningen.
JULIA. Hvems då i vida världen, om ej din? FRANK. Nåväl! JULIA. Tyst, onkel hörs. FRANK. Å, ingen fara! Det drog i trappan blott; nu är du min. Släpp, dyre, älskade, han kommer in! v. v. DANN. En vacker dag! FRANK. För mycket sol, min herre! v. DANN. Just solen, tycker jag, ger den behag. FRANK. Ursäkta mig, så tycker icke jag. v. DANN. Den sortens smak förstår jag ej, dess värre!
Dagens Ord
Andra Tittar