Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 september 2025
Men visst kör du rätt fort, Albert, i synnerhet på ... vet du, magistraten i Lidköping har gjort ett förbud för resande, att fara på fyren genom gatorna. Det var en dum magistrat, Sara. Jag tör akta mig för att resa till Lidköping. Men uppriktigt, är du inte törstig i detta hundsfottsdamm? Jag vet en liten källa här upp i backen. Tycker du inte, att denna nejd är ganska vacker?
Han låste portarna, löste hunden och gjorde ett heligt löfte att aldrig låta främmande människor och allraminst kyssalystna töser komma in på hans gård mer. Ånej han skulle allt veta hvad han gjorde en annan gång. Och hundingen inte skulle han vara så dum och plocka fram sin gamla rom den hade ju gått till de galater. Så låg han där i dödsens ångest i ett par, tre dar. Ingen slapp in på gården.
Men jag stötte honom bort, tog några steg bakåt, mätte honom från hufvud till fot och såg honom sedan rakt in i ögonen med en hotande, kall, tillbakavisande blick. Kom inte nära mig! Så? Hvad står på? Hvad? Det frågar du! Tror du jag är så dum, att jag ingenting märker? Huru har du burit dig åt gentemot mig under dessa dagar?
Jag blir allt dummare och dummare sade han och lutade sig med kinden mot min men säg ingenting om det till andra. Ni märker nog, hur dum jag är. Ja, ni är mycket obegåfvad! Jag talar ju beständigt om mig själf det är ett säkert tecken! Och så såg han så rar ut, liksom sorgsen öfver sin egen barnslighet. Underliga människa! Men jag tycker om detta glittrande väsen, så olikt mitt eget.
Hur länge tänker du stanna här? fortsatte Abraham. Tills tills det har gått över. Å, du är så dum. Kan du inte begripa att det kan bli ledsamt ibland. Och att man kan behöva en smula omväxling. Och var snäll nu, Abraham, och gå din väg, Och säg ingenting när jag ber dig Abraham gick. Men han hade förstört det ljuvliga lugnet. Louise var icke säker på hans tystlåtenhet, hon måste packa sig i väg.
Jag var dum som inte gjorde som du, gifte mig i Ryssland, blef naturaliserad der borta i Österland, skaffade mig en brunögd barischna till hustru och lemnade det här landet med sina små trånga förhållanden och sin obehagliga politiska ställning. Gamle misantrop, jag tycker du borde vara försynen tacksam som ställt till så bra för dig.
Jo, för i dag talade jag om för Emanuel alltihop om Kajsa och då sa han: hon existerar inte. Vad mente han med det? Emanuel är dum, säger jag, han pratar så mycket, som han inte förstår. Anna-Clara är tyst, men hon tänker. Dagen därpå, då jag börjar tala om Kajsa, säger hon: Jag bryr mig inte om henne mer, för hon existerar inte hon finns inte ! Stackars Kajsa. Så gick det med henne.
Hon fann mig först tråkig och till sist odräglig; det klädde mig inte, sa hon, att vara så där, och hon erinrade sig med tårar i ögonen huru syperb jag var på slotterölet, när jag kom i strumplästen och en ut- och invänd nattrock och gjorde bocksprång och bondgrin. Då föraktade jag henne! Bon soir! Och så var det slut! Sjunger du aldrig mer! Aldrig! Så dum du är!
Det var en dum tanke av mig ... puh! ... men jag skall inte blåsa ut för mycken rök i sänder ... puh! ... låt vara, att hennes själ är av glas något litet: kan inte jag ha en diamant såväl som någon? och skära? men djupt vill jag inte skära, det nänns inte fan på så vacker kristall ... puh! ... jag skall bara rita in ett A på hennes minnes emalj; det må jag väl få? det är väl inte för mycket? ... puh!
Men nu höjde vreden sin röst: "Usch, hvad hon blifvit dum och högmodig! Jag skall aldrig heller bry mig om henne mera." Det var verkligen en sorglig sanning, att Greta blifvit högmodig och tyckte sig vara mycket för mer än sina forna skolkamrater, och det var detta högmod, som tog sig uttryck i de ord, med hvilka vår berättelse börjar: "Du får inte kalla mig för du längre."
Dagens Ord
Andra Tittar