Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 4 juli 2025


Det rullade golfvet, tyckte hon, rullade ända bort till kakelugnen, i hörnet. Hon sprang dit och skulle just böja sig för att taga upp det och bära ut det; men ändrade det skapnad, blef ljust och skimrande som en stor, stor skär ros, belyst af solen och doftande. Och der syntes återigen ett ansigte, det var Eriks och det var icke hans, det var ungt, oskuldsfullt, allvarligt.

Kandidaten förhörde sig om vår hjertverksamhet, fann den vara efter omständigheterna god, och klefvo vi åter en stund emellan gran och björk, doftande Linnæa, pyrolaarter och en hel mängd skogs- och ängsblommor, som redan före midsommar ha utblommat i Skåne. Detta var ju för oss en ny vår.

"Wainahée lefde gladare än rosenskyn, ljufligare än doftande blomman, ty hon lefde som en droppe i den starkes hjerta, hon hade gerna varit ett stoft under hans fot; hon kunde ega hjertats fria, vackra ödmjukhet, ty ingen befallte henne lyda slafvens lydnad".

De trampade i det höga gräset, som stod dem ända till midjan, följde stigen ned till diket, der detta var tort, att det kunde begagnas som gångstig, och gingo som i ett grönt hvalf af doftande, vajande timotej. Solen gick ned. Det sken och strålade, foglar sjöngo, fiskmåsarne slogo nere i viken. Allt var rosenrödt, rödt sken hafvet, himlen, jorden. Kajsa var ung.

Att jag är en lampa det sen J alla, att äfven jag någongång lyst, det tron J utan att jag behöfver säga det, och ehuru J sen, att jag endast är af simpel lera, förmodar jag att J icke derföre ansen mig för ringare, ty J veten väl att den simplaste lerlampa kan lysa den vise, under det den slösande oduglingen bränner doftande oljor i dyrbara gyllene käril.

Hon låg och lyssnade efter hvarje uttryck, hvarje skiftning i hans röst, hon vågade knappt andas för att icke miste om en enda nyans och hon kunde höra sitt eget hjerta slå. Han dröjde vid sommarminnena, plockade dem fram det ena efter det andra, små doftande buketter, för dem båda att glädjas åt.

Ingeniören tänkte hustrun, som just i dag varit i dåligt humör, som gråtit och beklagat sig, sjuk och trött som hon alltid var. Nadja satt der som en kraftfull mörk ros, doftande som om en varm sol hade väckt henne fram ur en annan yppigare jord. Hon skulle kunna älska, denna qvinna! Hon skulle kunna göra jorden till ett paradis, icke ständigt påminna om att den var en jemmerdal!

Nu begaf han sig ut i verlden, gladt ruskande sig, och se: det första han fick se var den vackra doftande blomman som vuxit opp ur hans frö, och som just nu slog ut sina första blad och spridde sina första dofter kring nejden.

Får jag ringa nu? sporde hon ödmjukt sin make, der denne, sysselsatt med att stoppa en ny pipa, alltjemt stod trappan och småputtrade sitt missnöje för den svala och doftande qvällsbrisen, som kom ifrån ungskogen bredvid. Ring! svarade Ukko och vände ryggen till, sålunda visande sitt förakt för qvinnokönet, representeradt af hans hustru. Mor Annika skyndade till fähuset.

Men det färska doftande virket sken hvitt redan långt håll, ett minnesmärke öfver Ellas misslyckade nattliga bragd och hans redan ryktbart vordna nederlag... Det sken som ett slags varnagel för alla djerfve älskare, som tro lyckan utan att känna konsten att binda henne.

Dagens Ord

astarte

Andra Tittar