Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 5 juni 2025
John var så manlig och stark, visserligen inte så smidig och kvick som Nymark, och man kunde inte skämta så fritt med honom, men han stod vida högre. Maja Lisa visade sig nu, varm och upphettad, på trädgårdsgången. Hon gaf ett hemligt tecken åt Alma, som genast steg upp och bad herrarna komma och taga en smörgås. Bordet var dukadt ute på verandan.
Klockan var nu nära fyra på morgonen; en smula blek i skenet av de snart nerbrända ljusen, reste sig Mademoiselle de La Feuillade från bordet, där hon ett ögonblick tagit plats. Förste Konsuln räckte henne glaset med Champagne.
Han sköt undan glas och tallrikar, vek upp duken, lade den digra läderväskan på bordet, öppnade låset, varvid väskan sprack upp med en smäll och gav ifrån sig papper i stinna rullar och buntar. Mor i Sutre på sin stol följde med andäktig uppmärksamhet hans förehavanden. Gästgivarn vaktade med bister min sovkammardörren.
Packa er af nu, eller ock under bordet med er, så ni inte är i vägen. Begriper ni inte, menniska, att här är frågan om lif och död? Den lilla qvinnan rusade med ens till sängen. Eva hade legat der, likblek, med ögonen slutna.
Ett abstrakt sjukrum, kalt, försett med det nödtorftigaste, utan tecken till skönhetssträvan, beläget nära gemensamhetssalen, där man röker och spelar kort från morgon till kväll. Frukostklockan ljuder, och vid bordet finner jag mig i ett sällskap av spöken. Ansikten som dödsskallar eller döendes; här felas det en näsa, där ett öga, på en tredje är läppen kluven eller kinden förmultnad.
Vi vandrar jag allena i dalen. Rätt skönt, sade Abraham. Hu, det är ju fult som en gammal kärring. Hon sträckte sig plötsligt fram över bordet och drog honom i håret. Stryk upp luggen, pojke. Ni ser lömsk ut. Men Abraham spratt till och slog henne över fingrarna. Låt ni min lugg vara! sade han. Och han slog henne så pass omilt över fingrarna, att hon åter blev lugn och började leka med pjäserna.
"Skola vi börja då?" föreslog Lagander. "Nej, vi skola dricka kaffe först." Hon gick för att bestyra om det. Nymark tog Ibsens "Rosmersholm," som låg på bordet. "Hvad tycker du om den här?" frågade han Karell. "En underbar bok! En harmonisk förening af konst, vetenskap och religion." "Skada blott, att just ingen förstår den," sade Nymark leende.
Hon satt och skvalpade med punschglaset så att det rann över på fingrarna, hennes fylliga underläpp sköts ut en smula och hon trampade och trummade med foten under bordet.
Ehuru han »alls ej var någon materialist» det ha vi just fått en aning om så »gladde det honom likväl» att Fiina, hans trogna domestik, visade honom den »uppmärksamheten» att första maj iföra sig »helgdagsdräkt» och duka bordet »med större omsorg än vanligt». Det är på sådana drag vi igenkänna den sanne skönhetsdyrkaren, lefnadskonstnären som med förfinade sinnen njuter de glädjeämnen verkligheten bjuder.
"Så föga karaktärsstyrka ha ni kvinnor. Men om vi nu, mitt lilla gryn, skulle försöka öfva oss deri. Hvad ? Det här vore just ett ypperligt tillfälle, tycker jag." Alma stod allt ännu bortvänd och plockade om växterna. Hon svarade ingenting. John såg på en bok, som låg på bordet. "Nymark har varit här?" "Han stack sig in på ett ögonblick." John steg upp och gnolade på en melodi.
Dagens Ord
Andra Tittar