United States or Syria ? Vote for the TOP Country of the Week !
Börjad nyss var blomstertiden, När för korsets tro till striden Serviens ungdom drog. Serviens tjusning log ej sedan, Flydd var hennes blomning redan, Förrn i lunden Första rosen dog. Nu vid Savas silfverflöde Gömmer hon sitt tysta öde I en ensam graf. En blott kände hennes smärta. Dyre, därför brast dess hjärta, Att en yngling Fördes hit som slaf.
I den kristna kyrkans första tider, När i ljuset från den nya världen Jorden bleknade och mången trogen Vände bort från den med rysning ögat, Bodde i Aten en man, Krysantos. Tidigt, innan än den bruna locken Vissnat på hans hjässa, kinden mistat Vårens blomning, höga pannan fårats, Hade ordet hunnit till hans öra Och hans hjärta öppnats gladt för Kristus.
Långt hän i väster, bortom sund och uddar, Sjönk solen tröttad nyss i hafvets famn Och släckte lugnt sin fackla. Hur växlar allt! Den dag, som hvälfde nyss Sin rika blomning öfver tusen länder, Står vissnad ren, och mörka skuggor tära På bladens sista, matta purpur nu.
Modern kultur står alltid där i härligaste blomning, och dess främsta språkrör är Värnamo-Ropet, som till på köpet är frisinnat; och det så att det ryker om det.
I långa tider ren Han från sitt trogna folk har varit borta; Nu, lik ett fruktbart år, Välsignelse till våra tjäll han bringar. Ren tvenne år förgått, Sen i sin hydda ensam blef Miljutin. Det var en morgonstund, Den gamle gått att andas vårens vindar. En rönn i blomning stod På gården, under den han valt sin hvila.
Och sviker mig min styrka, kan ur hafvet mer Jag ej dess gåfvor hämta, vill jag hugga af, I brist af annat offer, denna svaga hand Och lägga den som gåfva ned på gudars härd, För hans skull blott, för mina bättre dagars kung, Att mig må unnas se hans sonsons hemkomstdag Och se hans ätt i blomning än på Salamis. Nu tag ditt rof och vandra! Du har hört mitt svar. HYLLOS. Det skall ej ske.
Hvem styr den dimmans vägar sen, hvem rår Därför, att den vill helst i ögat vara? Men ögat mulnar, sjukas då, har vår. Se, så är saken. JULIA. Onkel, sluta Ej än, säg, när ni är så himmelskt god, Hur var den kvinna skapt, som hade mod Att se er kärlek och att den förskjuta? v. DANN. Jag var en fattig yngling, och jag stod I världen ensam, utan stöd att luta Min blomning mot.
Dagens Ord
Andra Tittar