Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 7 september 2025
Härpå inkallades den bärgade besättningen, och 13 mörka figurer inträdde och uppställde sig i bakgrunden de sågo allvarliga ut, ty de hade förlorat sin lösegendom och det var ju ingenting att skratta åt tycktes för övrigt belåtna med att få komma i land. Sjöförklaringen undertecknades av samtliga, och den officiella avdelningen av akten var över.
Han gick själv upp på taket och släppte ner stora stenar genom skorstenen, så att spjället sprang sönder; han började lyfta av takpannorna och fick foten igenom de murkna läkterna, då ett väldigt skri förkunnade att dörren var uppbruten och att besättningen kapitulerade.
Den afvaktade stunden var inne; några hastigt gifna och hastigt verkställda kommandoord fixerade kursen. En dödstystnad rådde bland besättningen ombord. Man drog knappt andan, man röjde lif blott genom de blickar, fulla af orolig väntan, dem man mellan segel, tåg och mast, hvarhelst en öppning fanns, sände efter den flyende jakten. Nu kunde skottet icke fela. Löjtnanten höjde luntan.
När besättningen i Sikems torn hörde detta, begåvo de sig alla till det fasta valvet i El-Berits tempelbyggnad.
Allra minst kunde Annæus Domitius, sedan han ställt hela besättningen till biskopens förfogande, hindra en rovlysten skara plundra den rike Krysanteus' hus, eller en fanatisk hop angripa den hatade Krysanteus' person.
Och när det blev berättat for Abimelek att hela besättningen i Sikems torn hade församlat sig där, gick han med allt sitt folk upp till berget Salmon; och Abimelek tog en yxa i sin hand och högg av en trädgren och lyfte upp den och lade den på axeln; och han sade till sitt folk: »Gören med hast detsamma som I haven sett mig göra.» Då högg också allt folket av var sin gren och följde efter Abimelek, och de lade grenarna intill det fasta valvet och tände upp eld till att förbränna valvet jämte dem som voro där.
STÅLARM. Visst står vårt slott, det än ej störtat samman, ehur' det snart får skäl: besättningen gör myteri, står trotsig vid kanonen och skjuter ej: förräderi kringsmyger, insnärjer oss. EBBA FLEMING. Och ingen hjälp från Polen. JOHAN FLEMING. O, Sigismund! OLOF KLAESSON. Så återstå dock vi. STÅLARM. Dock vi? Hvad äro vi? Hvad kunna vi, vi, öfvergifne och förgätne här!
Medan prokonsuln klagade över den brist på trupper, som hindrade honom att med tillbörlig kraft upprätthålla ordningen i Akaja, frågade honom Petros, huru stor besättningen för ögonblicket vore i Aten. Sju hundra man legionärer och femtio man av jovianska gardet, upplyste Annæus Domitius. En obetydlig styrka för en sådan stad, anmärkte biskopen.
Jo, skepparen, just han som oftast ligger och sover, sätter upp en redogörelse över ett förlopp, som han aldrig sett, och sedan läser han upp den för besättningen, som till hälften består av utlänningar, vilka ej kunna ett ord svenska, och så skriva de under på salighetsed. Och det skall få gå på detta sätt, tror man? Jag skulle kunna anklaga dem för mened, hela sällskapet; men det gör jag inte.
Dagens Ord
Andra Tittar