Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 26 juni 2025
Gud skall förlåta mig, hvad jag gjorde orätt; men jag tyckte mig ej göra sådant. Jag tog den äldre med mig för att sköta fockskotet, lossade en båt och seglade ut. Den yngre följde med oss till stranden, jag befallte honom gå in i stugan tillbaka; men han stannade kvar och ropade gråtande efter mig, tills blåsten och hafssvallet snart öfverröstade hans skri.
Min båt är snart I ordning att dig motta. Kanske hinner jag Tillbaka än till striden, innan allt är slut. TEKMESSA. Se ditåt, andas icke där Eurysakes? Mitt lif är, där han lefver, annorstädes ej. För, om du vill, mig närmare till honom; då Jag följer dig, men bort från honom, trefaldt nej! HYLLOS. Hvad står mig då att göra?
Men nu hördes en ton från harpans strängar, en sakta flägt krusade det matta vattnet, en sång hördes, orden hördes, Kalmatars båt stannade. Tuoni stannade ej, han skyndade framåt sin gång. "Det är för sent, du gamla sångare" ropade Kalma på stranden. "Tuoni återger ej det rof han fattat. Skynda med färjan, från Manala återvänder ingen".
Krypande uppför klipporna, ty vinden skulle ha slagit omkull mig, begav jag mig upp i skogen, åt några ruttna lingon och började om igen för mitt nya auditorium. Den sjunde dagen var inne, och vi skulle resa. De inre fjärdarna åt Vaxholm till hade varit isbelagda, men blivit uppbrutna av en stark ostlig vind. Otto, hans broder och jag skulle anträda den svåra färden, seglande i en liten öppen båt.
Det våta sällskapet steg dock snart i en båt och rodde vidare under himlens strida tårar, men vi stannade qvar ännu en stund, ty Hertha hade ånyo tillträdt sin kokerskebefattning och tillredde mjölvälling vid den flammande elden på spiselhällen. Denna middag på Vassänden, med smör och fladbröd, står i hennes anteckningsbok debiterad med 25 öre personen.
Och hon svarade: »Det är inte jag som lär honom. Hans tankar komma och gå som de vilja. Ser du?» Hon pekade nedåt stranden. Där satt Sven ensam och såg ytterst lycklig och glad ut. Han höll ett snöre i handen, och vid snöret var fästat en träbit, vilken såg ut som en båt. Den drog han fram till stranden, lastade med stenar och sköt ut den igen. »Hör du inte?» sade Elsa.
Herr Alrik lyssnade, och undrade hur han med båten måtte ta sig ut från fyren, där sångerskan stod, och så kom han tillbaks i sin båt och undrade hur hon såg ut som sjöng, vem det var som sjöng, hur gammal hon var, om hon hade snörliv, om hennes händer voro vita, vad hon hette.
Men ångaren tog inte i land, utan lade sig för ankar ute på grynnan, och strax därpå stack en båt ut med sex matroser, som höllo rakt ner på den svartklädde prästmannen, vilken de saluterade med årorna.
Dagens Ord
Andra Tittar