Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 30 april 2025
Med ett skutt var hon uppe på det smala staketet, der hon, trotsande kamraternas varningar, gjorde några smidiga rörelser. I detsamma kom Hanna ut från salongen. När Bella såg henne, skulle hon göra en helsande gest, men förlorade i detsamma balansen och störtade handlöst ned till marken. Ett rop af förfäran hördes från balkongen.
Lilli snörpade misslynt på näsan, och Alma hviskade misstänksamt: loppor! Kantänka, utbrast Bertha, som satte sig öfver alla betänkligheter. Jag lägger mig tacksamt på fatebursbädden. Ni kunna ju sofva här ute på balkongen, om ni äro rädda för hoppare. Här fins ju en nyckel till hufvudgärd och en pieksa till täcke. Fins det inga sängar i stora byggningen? frågade Alma dristigt.
Alla herrskapen der uppe på balkongen klappade i händerna. Men folket rynkade på näsan. De hyste agg till ryssen, »fienden» som han kallades. Och de tunga, bränvinsdåsiga bruksarbetarne af landsens egna barn menade trumpet, att »man nog minsann förut visste af, att ryssarne voro flinka i benen.
Det var ljumt och stilla, och luften fyld af höstdofter. Några af flickorna hade slagit sig ned på balkongen, de öfriga lyssnade till Agnes sång inne i salongen. Jag har lärt mig gå på händerna i sommar, skröt Bertha och utförde till allmän förlustelse ett konstprof. Och jag att gå på lina, skämtade Bella. Skada, att vi ej ha ett rep här. Men vänta, staketet här kan duga i nödfall.
Prästgården var, sedd från torget, ett envånings trähus på hög stenfot, med högt, brutet tegeltak och brutna gaflar, men åt trädgårdssidan hade den två våningar med veranda utanför den nedre och en stor balkong utanför den öfre. På balkongen satt en kvinna en morgon i september, innan solen ännu hunnit öfver berget bakom staden.
Själsångesten tar överhand, den paniska förskräckelsen för allt och ingenting får makt med mig så att jag flyr från rum till rum och slutar min flykt ute på balkongen, där jag stannar hopkrupen. Den gulgråa daggryningen och de sepiafärgade molnen avslöja sällsamma, vidunderliga former, som öka min förtvivlan. Efter fem minuter väcker mig ett irriterande ljud.
Kunde jag endast göra det droppe för droppe och stå bredvid och åse dina kval! Karmides uppfattade fullkomligt faran av sitt läge. Medan hans fiende talade, hade han närmat sig den dörr, som ledde till balkongen. Han sökte hastigt öppna henne för att rädda sig med flykten. Men rigeln gjorde motstånd. Flykten åt detta håll var honom avskuren.
Då han dansade, talade han alltid på vers, improviserade, än till kamraterna, än till qvinnorna och än till herrskapet uppe på balkongen. Alla fruktade honom. Man var rädd att ådraga sig hans vrede. Ingen vågade lemna berget, medan han dansade, annars blefve han kanske retad. Det var en obegriplig blandning af allt möjligt, detta stor-Jaskas sångspel, när han var så der på treqvart.
Nu anser jag vi ha nog af högtidligt ressonnemang och kunna gå och musicera i sjösalongen, föreslog Agnes. Det voro alla med om och man slog sig ned i sjösalongen i öfra våningen med dörrarne öppna utåt balkongen och den lugna Thölöviken. Himlen var rödgul i vester och stränderna prunkade likaledes med några röda och guldfärgade löf i sin glesnade grönska.
Då knuffade han undan de andra, beredde sig plats på bergsplatån midt framför balkongen der herrskapet satt, och uppträdde med solodanser och monologer. Han framträdde i sin kostym af skjorta och byxor, båda af oblekt linne. Skjortan var öppen i bröstet, och den ludna barmen syntes igenom.
Dagens Ord
Andra Tittar