United States or Palau ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ah, nu börjar korporal Montan prata galenskaper igen, genmälde Sven, jag är icke så enfaldig, att jag låter narra mig av en lockfågel. Jag vet nog, hurudant gardeslivet är... Hm, sade Montan något förlägen, min avsikt är icke att narra dig. Vad jag nyss yttrade, är en gammal läxa, som jag kan utantill, och varmed jag lockar enfaldiga norsar att bita på kroken. Dig vill jag icke lura...
Det är att beklaga, att han af följderna afskräcktes från att vidare skrifva i samma manér. Men hörom ett sammandrag af poemet! Han börjar med att hänvisa på Kristoffer Gyllenstjernas och fröken Oxenstjernas vigsel, der han redan sjungit. »Här kommer jag igen, som förr har varit framme, Och vill i denna qväll fullfölja giljeglamme', Som jag begynte sist.»
Det finnes 90 städer i Sverige, och till den som jag avskyr mest ha makterna dömt mig. Jag börjar med att besöka läkarne. Den förste påstår att jag lider av nevrasteni; den andre har klart för sig att det är angina pectoris; den tredje paranoia, således sinnessjukdom; den fjärde emfysem . . . Detta är till fyllest för att jag kan känna mig skyddad mot att inspärras på dårhus.
Hon förliknas vid Diana, när gudinnan hvilar sina af jagten trötta lemmar i skogen, och hon fördunklar Frigga, så att man måste ropa: »Slekken Paphos eldar uth, ok du, Cypern , var bedröfvad!» Den visa, som börjar »Så är dit hierta från mig vändt», är allt igenom sångbar och utmärker sig för sitt musikaliska välljud.
Men på samma gång måste jag påminna dig, att vid en fästningastämma är var och en fri att säga sin mening rätt fram, utan att den andra får misstycka. Och nu vänder jag mig till er, mina söner. Betänk att jag börjar bli gammal och att jag sitter ensam här hemma, när ni äro ute på skeppen. Jag behöver någon, som hjälper mig att värja gård och grund.
Bredvid sängen stod ett skärbräde med hackat rått kött och en karaffin vatten. Det var snällt att du kom, så att jag fick säga adjö det bär av snart! hälsade mig gubben. Jag sökte övertyga honom, att det ej var så farligt, men det lönade ej mödan. Vill du göra eld i kakelugnen? Det börjar bli svalt, avbröt han mig, och nu förstod jag huru det stod till. Behöver du näver, så tag i notskåpet.
Det är isgata inunder. Han passar på det rätta ögonblicket, just då släden långsamt börjar färden uppåt den branta vägen. Han sticker de små bara fötterna i skidans skoknäppe, fäller af sig sin hvita pels och trycker mössan djupare i pannan, så att endast de klara blå ögonen skälmaktigt lysa fram, tar ett par steg, åker ned och möter släden i halfva backen.
Men säg mig en sak till: Är hon vacker, flickan? Ja-aa Vad heter hon? Rose. Farligt namn. Man sticker sig på törnena. Tycker du mycke om henne? Nä inte nu längre. Unge vän! Torka dina tårar! Du kan räddas Du har ännu inte tömt sorgens bittraste kalk. Den verkliga janitscharmusiken börjar först, när man tycker mera om flickan, ju mer man kommer i klistret för henne. Ja. Det förstår du redan? Ja-aa
Det såg ut som om han sutit der och målat med sin hand, bredt och flott, på en osynlig duk framför sig. »Har du ingenting alls färdigt?» frågade hon. »Nej. Endast några lösa utkast.» »Men du berättar bra. Du borde ha lätt för att skrifva.» »Ja, men så fort jag börjar kommer jag inte ur stället.» »Nu, när du ändå berättat det för mig kan jag ju gerna få se de der utkasten.»
Man börjar redan anse dig förlorad för allt godt .