Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 9 juli 2025
Huru behandlar man icke barnen nu för tiden! Vilka närgångenheter får man icke utsätta sig för ensamt därför att man är ett barn! En äldre träffar ett barn i en spårvagn, och strax börjar han eller hon med tillgjort vänlig röst: Vad heter den här lilla flickan? Vart skall den här lilla flickan ta vägen då? Vad heter den lilla flickans mamma och pappa? Hur gammal är den lilla flickan?
På kvällen, när jag sitter ensam, ångrar jag mig och går dit ändå. Genast som man satt sig till bords, börjar midnattskalaset med stoj och översvämmande glädje bland de unga konstnärer, som där i huset äro som hemma hos sig.
Nationalkamreraren erinrar nu, att ett kålfat med svenska original ligga ohämtade. Direktören frågar smakrådet, om han läst dem och då denne med ja besvarat frågan, befalles vaktmästaren bära upp kålfatet på vinden. Varför svenska original förvaras i kålfat har ännu icke någon fått reda på. Därpå börjar mottagningen.
Är det inte härligt? Men det börjar således nu vad är det då som börjar vad är det? Jag tager min broders hustru och dig är icke lovligt att taga din broders hustru! Men vad menar jag då visst älskar jag hur var det Maupassant låter den gamla damen säja jo ser du, äktenskapet är en institution till statens bestånd, men kärleken, den är en instinkt, och den kommer från Gud!
CECILE. Tills den dubbla hemligheten är uppdagad! ERNEST. Vänta nu! jag börjar! CECILE. Och jag fortsätter! ERNEST. Fru Gardonnière har tvungit mig svära
Jo, för i dag talade jag om för Emanuel alltihop om Kajsa och då sa han: hon existerar inte. Vad mente han med det? Emanuel är dum, säger jag, han pratar så mycket, som han inte förstår. Anna-Clara är tyst, men hon tänker. Dagen därpå, då jag börjar tala om Kajsa, säger hon: Jag bryr mig inte om henne mer, för hon existerar inte hon finns inte ! Stackars Kajsa. Så gick det med henne.
Det är nämligen inte alldeles säkert att jag vill ha syndernas förlåtelse. Vet du varför? För att jag ännu inte riktigt kunnat släppa Ziri. Jag kan varken ha henne kvar eller släppa henne. Jag tänker ofta på henne, och om jag börjar med att längta så där själsligt efter henne så slutar det med att jag längtar kroppsligt.
Därföre är Estella den mäktigaste af alla, emedan hon är den renast alltoffrande, och därföre är det skönt att se henne i cykeln af de andra vara den första och den sista, begynnelsen och slutet, ty det är hennes väsende, som i olika knytningar genomgår alla och utgör deras makt. Så börjar hon: ESTELLA. Jag älskar dig, Ramido. RAMIDO. Ack, hvarför älskar du? ESTELLA. Ej skäl jag vet, ej orsak.
Hvardera af novellerna har tagit en eller två. Hålla i, kedja mig fast, arbeta utan att skönja resultatet när det ser ut som om det man skrifver i evighet aldrig skulle bli färdigt det kan jag inte. Jag blir förtviflad, jag blir sjuk bara jag börjar och så ser framåt. Hvilken öfvermensklig ihärdighet det erfordras för att få något sådant färdigt. Det är att gå i ok som en oxe.»
Efter att ha förklarat för vaktmästaren, att direktionen icke träffas förrän klockan 2, slår han sig ner vid sitt skrivbord och börjar författa en ledande artikel till hovtidningen.
Dagens Ord
Andra Tittar