United States or Saint Kitts and Nevis ? Vote for the TOP Country of the Week !


Dessa små landspetsar, närmast Arboga å, är en fortsättning av de låga Kungsörsängarna, vilka, likt en grön matta ytterst i väster, tycks ha för avsikt att smyga sig in under vattnet; och man kan, helst om kvällarna, inte se gränsen bestämt emellan själva gräsvallen och Mälarvågen. Seglaren tar sikte taket av Kungsörs slott, som inte ligger långt ifrån åmynningen.

Albert stod således åter ensam vid sin kappsäck ... dvs hennes ... och betraktade den sjunkande milda, täcka västersolen. Man var nu kommen in Galten, den yttersta Mälarfjärden emot Arboga till. Albert stod och såg solen, såsom sagt är, men han såg också emellanåt kappsäcken.

Hon stod och drog honom i rockärmen och han drog åt sitt håll att de vacklade fram och tillbaka. Gubben skrek: Nej, jag ska till Arboga, och det passar mig, för det är en fin stad. Där ska jag de släta gatorna och spegla mig i de stora fönstren. För jag är trött bondlandet och dig med bondgumma!

Sergeanten hade under tiden ställt sig framme vid hästarna och småtalade med dem, det syntes honom omöjligt att bringa den vackra flickan till något förnuftigt samtal över landsbygdens behag. Torde likväl till hennes ursäkt böra anföras, att nejden emellan Arboga och Fellingsbro inte är överdrivet skön.

Förvaltaren låg över min faster och uppmanade henne att låta avhysa de båda gamla och skicka dem till fattighuset, eftersom de i sin sturskhet inte ville nöja sig med skogstorpet. Det bar henne emot och hon fann en annan utväg. De gamla hade två döttrar, som båda voro präktigt gifta, den ena med en sotarmästare i Örebro och den andra med en kopparslagare i Arboga.

Jag köpte mig en biljett Thunberg, svarade hon, satte mig den utanför Kållandsö, den passerade från Vänersborg; och sedan seglade den och for med mig härs och tvärs, ända tills den kom till Stockholms Riddarholme. Men jag tyckte du i Arboga hade väl reda gästgivargårdar och städer, som vi nu har att färdas förbi och igenom denna väg?

Ack, den som fick bo här, och ... om ... det vill säga, om ... gode Gud! ... om dessa små rum var det ganska säkert hon drömde den natten i Arboga, ... Dörren öppnades. Hon steg in. Sergeanten for litet åt sidan vid anblicken av en svart flicka: en flicka i ratine med Saras huvud, milt leende hon märkte hans häpnad: en bred, finstärkt lenonskrage över bröstet. Kinderna vita.

Det är omöjligt att inte sådant skall finnas i ett stort, rymligt och vackert hotell, som här. Jag har varit i Arboga förut och vet, att en lång gång utmed gården leder till tusentals rum härinne. Nånå, bästa herre, sade en liten kort rulta i mössa, husets värdinna. , Annette, längst bort in i gången, och se om min egen kammare kan skräpas i ordning.

Det sista jag hörde av dem, var gubben som skrek: Jag är utless dig, gumma! Har jag inte dragits med dig i femtio år och nu ska du missunna mig! Att komma till Arboga! Men si det ska jag! Och leva herrens glada dagar! Ska jag! Mer fick jag varken höra eller se av Filemon och Baukis, ty fasters kammarjungfru tog mig skyndsamt vid handen och förde mig hem.

Albert satte sig en stol vid fönstret, hade Sara i sitt knä och mindes nu ända bortom Bodarne den skumma kväll i Arboga, han även satt vid en ruta, med fåfängt bemödande att rista sitt namn i den. Hur mycket hade inte sedan dess förändrats? Vilket nytt tidevarv? Med vilka andra ögon såg han henne? och hon tycktes själv ha kommit i en annan värld.