Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 1 september 2025
Magdalena ligger på sin hvita kudde med flammande rosor på kinden och flämtande bröst. "Johannes, lofva mig en sak", säger hon plötsligt. Han nickar. Han har lärt sig hålla mycket af sin lilla vän och lärarinna, men han blygs att säga henne det. "Försök att bli god och snäll, Johannes, framför allt mot din mor. Men var inte stygg mot andra heller.
Jag begagnar alltid denna replik åt personer, som jag glömt, men som dock tyckas känna mig mycket väl. Ja, det blev sent, sade mannen. Men roligt var det! Det var då! Tillåter ni att jag sitter ett ögonblick? Vi satte oss, och min gamle vän, som jag glömt, sade: Jag har aldrig sett er förut härinne. Besynnerligt. Det är icke besynnerligt, jag har aldrig varit här förr. Nej, nej, men jag går här.
Så verkade Vondel, af hvars med sångkörer försedda dramer »Lucifer» skulle förebåda Miltons religiösa flykt, och »Gysbrecht van Aemstel» blef ett äkta nationalskådespel, som både då och allt framgent af hans landsmän mottogs med lika bifall.
Sådan slöt han, sådan var han, Karl i början, karl i slutet, Trög i ord, men kvick i faran, Med om saken oafbrutet. Van att handla, ej att pråla, Van att sakna, van att tåla, Var han man att allt fördraga, Allt, ja, utom ett att klaga.
Herr Söderberg, sade Tor och vi bockade oss för varandra. Söderberg är en gammal vän till mig, vi äro skolkamrater, sade Tor, och nu kom han hit i kväll för att sälja några vykort, det har gått dåligt för honom. Jag kände i fickan efter min portmonnä nåja, ett par vykort kunde man ju köpa, då det var Tors gamla skolkamrat. Jag tittade på karn.
Kanske jag aldrig kan betala dem men vad betyder det väl nu? Jag tycker det är som om allting höll på att sluta. Din vän D. R. Han tillslöt brevet, sedan han tillagt: skicka pengarna till mina föräldrar, adress Sedan gick han ut till landsvägen. Han hade ingen klocka, men av solen slöt han att gångpostbudet, som kom här fram varje lördag på väg till Morås, borde vara här snart.
Wieselgrens förmodan att hans baneman varit »hans gode vän, hvilken vi ju träffa bland de besjungne», tål så till vida att förändras, som dels en längre köld har rått mellan dem båda, om också de en gång varit vänner, dels visserligen Lucidor har skrifvit en sång för hans räkning, der han efter honom kallar sig för Triton Sturmmuth , men ingalunda gjort honom till ämne för något qväde.
»Men, kära vän,» hviskade den andre civilklädde tillbaka, »har du invändningar att göra, så deltag i diskussionen, opponera dig, för tusan!» »Ånej, låt honom hållas ännu litet,» svarade ingeniören. »Men det är ju oförskämdt af mannen att anamma Camille Flammarions idé » »Menar du, att detta med det stora schaktet är Flammarions tanke?» »Ja, och den framfördes af honom för många år sedan.
Men i sorg hon talte milda ord: "Sörj, Nadeschdas vän, du ljufva bäck, Att din klara våg ej skölja kan Dessa rosenlemmars fägring bort. Skall jag bada i din lugna famn, Skall jag, arma, blomstersmycka mig?
Men ett fatalt öde kom honom att förlora denna vän också. Fastern hade icke tyckt om det nya giftermålet, och brytning med brodern hade inträdt. Detta var en stor sorg för gubben. Umgänget upphörde, och man såg hvarann icke mer. Det var högfärd naturligtvis. Men en dag möter Johan kusinen, då en äldre flicka, mycket fint klädd, på gatan.
Dagens Ord
Andra Tittar