United States or Djibouti ? Vote for the TOP Country of the Week !
I detta rum, der tillförene en talrik ungdom samlades till dans och glada lekar, der var det nu Rosa ensam som sväfvade fram och åter, än i en luftig dans, än i vexlande ställningar fulla af uttryck och behag. Då var Rosa vacker.
Bröt jag dig, jag skulle ge dig, Gaf jag dig, jag skulle säga: "Nära drifvans kant, o flicka, Växte vårens första blomma, Som vid isen af ditt hjärta Blommar opp min trogna kärlek, Bäfvande för vinterkylan, Men ej kväfd af den, ej skördad." Flickan satt en sommarafton, Speglande sig själf i källan: "Gode Gud, hvad jag är vacker!
Det lilla dramat är, med sin pompösa hållning och sin uppstyltade slutledning, en ganska löjlig historia. Men de långa, melodiöst flytande replikerna dölja ofta en vacker och melankolisk poesi, som alls ej lider af kontrasten med det forceradt litterära i diktionen.
Med en ganska märklig förmåga af beräkning ställer han in allt på målet, väljer t.ex. sina vänner d.v.s. bekanta bland dem som en gång kunna ge honom ett handtag när det gäller, arbetar på att ge sig den air af vederhäftighet och allvar, som väcker förtroende och kommer folk att ställa gynnsamma prognoser för framtiden.
Men jag tycker rätt mycket om en vacker bön ... sådan par exemple, som brukas när två ... Sara såg upp med ett underbart uttryck. Gud är mitt vittne, yttrade hon, knappt hörbart, men med den renaste stämma, Gud känner att jag älskar böner. Och jag gör dem, Albert, och jag tänker göra dem.
Saken är den, att resultatet i den förra romanen förefallit Cannan väl summariskt. Ingen känsla består såsom något absolut och en gång för alla fixt och färdigt, säger han nu. Man lägger sig inte utan vidare till med en känsla; och fångar den en, så kan det hända, att den en vacker dag släpper taget. Detta är hvad René Fourmy får erfara, och det två gånger å rad.
Den står der grå och allvarlig med sina små fyrkantiga, oklara fönster. Närmast ligger fähuset, halfförfallet och bevuxet med gräs på taket, hvarifrån man emellertid har en vacker utsigt. Sjön synes i bakgrunden och längst in i viken en rödmålad kyrka med klockstapel litet lutande åt ena sidan. Trakten är ändå så vacker.
Nadja satte sig ned, han lade sig på golfvet framför henne, med hufvudet i hennes famn. Jaså, du vill höra om Adolf! Nå, han gjorde bekantskap hos en generalsfamilj. Dottern var ung, enka efter en kapten. Naturligtvis vacker. Vackra äro de vanligtvis, ryskorna! Åh ja, jag kan det der utantill, alltsamman! Vacker och vacker!
Och när han kunde förlåta rövaren på korset! Se så, gå nu inte och grubbla, utan var en man. Kom och drick en toddy med mig nu! Hör nu, Lundstedt, menade pastorn när toddyn var drucken, kvälln är vacker och jag har ett brev till fyrmästarn; skulle han inte vilja ta min eka och ro ut till honom?
Titelnovellen i Spökskeppet är berättelsen om en flygande engländare, som en vacker dag låter ankaret gå i en rofåker invid Fairfield, en liten by halfvägs mellan Portsmouth och London.