Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 27 september 2025
Tala icke ensamt till mig, sade Jonas. Du borde se, att jag följes av flera. Du talar som en vansinnig. Människa, vad vill du? Jag läser i dina ögon ett ont uppsåt. Jag såg din brudsäng, sade Jonas; hon lyser skönt av silver och elfenben. Men du skall aldrig vila i den. Hon är bäddad förgäves.
Om nu qvinnan i Uppb. 12 är Israel, så få vi dock icke förstå, att dermed menas Israel under alla tider och tillstånd, utan om Israel sådant, som det kommer att framstå under den tid, hvarom Uppb. 6-19 talar, nämligen under vredestiden, vedermödans tid. Hon är "beklädd med solen."
Till mig. Jag känner denna stil! O Gud! Jag anar hvad den innehåller. DANIEL HJORT. Sigrid! Han älskar henne. Blommar här hans lycka, tyst, okänd som jag kom, jag går att dö. Ni här! Ni skrifvit detta? Stanna! Tyst! Hvad är som gifvit skäl till detta steg af er mot Stålarms dotter? DANIEL HJORT. Är det Sigrid, som talar så? O, nej, det är ej möjligt!
Jag tror att om ni vill pröfva edra hjärtan, så skall ni finna att jag talar sant. Men om detta är den första, så skulle det icke vara den sista bevekelsegrunden. En människa kan göra stor nytta genom att utveckla sitt lands tillgångar; genom att skaffa sysselsättning åt tusenden; genom att förbättra uppfinningar, som visa sig vara till släktets välsignelse och förhjälpa det framåt.
Säger du det om Lars? viskade Daniel. Säger du om Lars att han lägger besman över dörren? Han hade blivit så blek, att hon i skymningen såg hans ansikte endast som en vit fläck med två svarta, glänsande kol. Hon drog sig ifrån honom. Men efter ett ögonblick sade han lugnt och fogligt: Det blir nog bäst du talar enskilt med prästen, när du ska kyrktagas.
Då svarade konungen och sade till kvinnan: »Dölj icke för mig något av det varom jag nu vill fråga dig.» Kvinnan sade: »Min herre konungen tale.» Då sade konungen: »Har icke Joab sin hand med i allt detta?» Kvinnan svarade och sade: »Så sant du lever, min herre konung: om min Herre konungen talar något, så kan ingen komma undan det, vare sig åt höger eller åt vänster.
Du tycker ju synd om alla människor, varför talar du då illa om dem? Hon vände honom ryggen, och Abraham red vidare. Lille ingenjören låg i sin säng. Han hade feber, han hade örsprång och fröken Agnes hade tvingat på honom en nattmössa, lite gulnad av ålder men med fina spetsar i kanten. Ingenjören var smått generad för mössans skull och låg och drog i banden.
Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade: Har du icke märkt huru detta folk talar och säger: »De båda släkter som HERREN utvalde, dem har han förkastat»? Och så säga de föraktligt om mitt folk att det icke mer synes dem vara ett folk.
FRANK. Och jag mot dem, som vilja spela höga. För min skull, Axel, hejda dig. v. DANN. Ert språk förstår jag ej; stor sak! Ert öga, Det är en tolk, som talar till min själ Och gör, att jag ej allt så noga väger. FRANK. Om så är fallet, har jag skäl Att vara nöjd, att detta arf jag äger. v. DANN. Ett arf? Hur sade ni? Af mor, af far?
Det är under det namnet som Nå, det ska vi inte tala om nu . Sådant talar man inte om. Sådant visar man i handling. Han strök med händerna över det röda, nyklippta håret. Och så lät han dem fortsätta i en gest upp mot himlen: Tänk att det verkligen är slut! Det är min själ som en dröm!
Dagens Ord
Andra Tittar