Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 31 augusti 2025
Finnen gaf sig tillbaka till den andra drängen, och nu sa han de jag hade stuli klockan och fällen hos farfar." "Du stuli tagi olofvandes!" Maglena släppte grenen. Hennes ögon brunno svarta af harm. "Ja-a han sa de." Antes uppsyn var tungsam och sorgsen. "De stack just som så ondt i mej, må du tro." "Ja, då skäms jag te gå ut i bygden hos folk.
Han hade gått framåtböjd och skrapat golfvet med näfver för att efter skurningen få det hvitt och torrt. "Vi tycker att de är behändigt te få stanna här i stugan, vi", tillade Maglena. "När vi få aldrig så lite afröjdt här, så blir de liksom hemma i stugan hos oss, fast där hade vi blommer i fönstre." "Ja men annars heller", fortfor Maglena. Hon riktigt hoppade till.
"Hu häller, det är rent som om vi vore ensam på hela jorden"", sade Maglena och drog den lilla hemväfda schal hon fått af mor Brita-Dea bättre om sig. "Ja, nog är de sant, men de ska bli mindre grufsamt te komma in i gårdarna, när vi int är så många", tillfogade Ante.
Ljusen ha brunnit ned, allt är tyst. Då ringer det till Angelus. Det är helgdag. Jag får fatt på den katolska bönboken och läser: De profundis clamavi ad Te, domine. Tröstad sjunker jag sedan ned på sängen som en död. Söndagen den 26 juli 1896. En cyklon förhärjar Jardin des Plantes. Tidningarna skildra detaljerna därav, vilka på ett egendomligt sätt intressera mig, jag vet inte av vad skäl.
Jaja, ta inte så illa opp, tröstade gumman, men si en karl som Carlsson skulle tänka på te att gifta sig, och då ska man inte gå och ha något drag med däjor och slikt, och här i skärgårn finns många rika flickor, ska jag säga honom, och är han klok sköter sina grejor väl, så kan han komma till sitt eget, förr än han tror, och därför ska Carlsson inte vara enveten, utan höra vad jag säger åt honom, när jag ber honom fara sta och buda till slåttan.
"Ta af dej strumperna så få jag stoppa dom", sade Maglena utan någon som helst tvekan om att detta inte var af nöden. Det var också utan den minsta invändning som Ante slet upp de styfva läderremmarna från sina grofva skor och krängde af sig strumporna. "De är farligt behändigt te sitta så här", sade Maglena. "Men int vill du bli krigsman?" "Jo, de vill jag, om de blir ofredstider förstår du.
"Nej, för då hade de ju vari slut me bå er och mej och Gullspira. Men finndrängen klef fram än en par steg." "Gosse, jag står int ut te höra dej." "Men då, kan du förstå, så kom en helande hop smålämlar farande utefter backen, svart och gult å dom, som en lång trasmatta, som flög framför fötterna på'n.
Så gjorde äfven te och kaffe, socker och kläder, stöflar och skor, som bodägaren hade att byta bort. Det är onödigt att påpeka bodägarens fördel framför farmaren i detta slags handel. Han kände prisernas fall och stegring långt före farmaren och kunde bättre iakttaga tidstecknen än hans kunder. Den sluge bodägaren hade alltid öfvertaget.
Vi ska komma ihåg te hålla oss inne då", sade Ante lite tveksamt förlägen om han skulle ta saken allvarsamt eller inte. "För då är Lusse ute och vill ha kristen barn till sej under jorden", hviskade Maglena med lysande, förskrämda ögon. "Ja, han tala om de å, gammdrängen", försäkrade Ante.
"Jag tyck en är int god för te komma fram i snön här, jag", puttrade Månke, som just var midt inne i en drifva. "Men jag går efter drifbottnarna jag", flämtade Per-Erik, "det bli lite fram och tillbaks, men jag orka rakt int med te klifva igenom för jämnan." "Tror du det är mycket långt kvar te bys", frågade Maglena hviskande, och smög sin hand fast i Antes ena hand.
Dagens Ord
Andra Tittar