Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 maj 2025
"Så tja, ja!" skrek Harry Taylor uppbragt. "Det går väl an för dig att säga. Du är bara en fransk flygare, och så'na finns det gott om. Men jag är den mest berömde journalist Montana någonsin frambragt. Vad vore Screamern utan mig?" "Vederhäftig!" stack Charley Reeves in. "Håll mun! Ja, den skulle inte kunna existera helt enkelt. Ingen kunde upptaga min mantel. No sir!
"De är farligt hvad de är svårt te vara nöjd", sade Ante eftertänksamt. "Jag har gått om dagarna och tyckt att det skulle vara så bra om vi allihop fick komma till snällt, rejelt folk så'na, som mor skulle lika, och nu så" . Ante tystnade, det syntes huru tungt han fann det, att möjligen måste lämna den omtänksamma, duktiga systern efter sig.
"De' är bara för dom som är små", fortfor Ante, "för så'na som lill'Månke här, som de kan vara ledt. "Så'n trålj, som du där talar om borde vi ha lite hvar. Vi borde sätta trålj på oss när vi ska förbi krogen och när tobaken slår oss så skarpt i näsan så vi tycker att vi int kan lefva utan den."
Nå, säg bara ut, kära Naja, om inte mamma har någonting emot det, jag vill ge dig allt hvad jag kan, bara du eftersom du ifall du ja efter du, kära goda Naja, är snäll och öm mot mitt kära lilla barn. Åh, med barnet har det ingen fara, bara frun inte pjoskar så förskräckligt så'na här ungar är det ingen nöd med, och godt om dem är det också. Men hvad var det du ville, Naja?
"Bara smått folk i alla fall, valpar, så att sägandes så'na torde inte kunna skada folk eller gård ." Han höjde hufvudet, gläfste meningslöst fast plikttroget, såsom en samvetsgrann gråhund alltid gör det. Men så fick han väder af geten, fick ögonen på Gullspira, som skymtade fram med hufvudet mellan kälkstabbarna och Anna-Lisa. "Jaså, det var en annan sak! Inte vanligt folk.
"Men jag tänkte att de är int värre för Gullspira te gå mellan åkrar och rofland med trålj om nosen och ingenting få i sig än för för så'na, som gå ute och kom in där de fins mat, och kanske ingenting få." Den äldre, mannen fick en begrundande, allvarsam uppsyn i stället för den lite gäckande min hvarmed han först åhört gossens ord.
Så här få dom hålla på nu, och gå från dörr till dörr antingen folk tar emot dom eller kör ut dom." "Jag lid' inte att höra på de en gång. Värst har de väl varit för den där lillkläppen. Så'na små ben som han har att stega fram på. Men duktig är han att ta upp ogräs, så nog syns de bli karl af honom ändå med tiden."
Det här är endast ett skämt." "Det där kan du säga till kommissarien", sade konstapeln. "Kom med nu och håll käft." Men nu intervenerade fru Erlandsson. "Stopp ett ögonblick!" sade hon. "Han kanske talar sanning. Min man har så'na där idiotiska påhitt ibland. Vem är ni?" "Känner du verkligen inte igen mig, Dolfi?" sade Erlandsson ömt. "Jag är ju din egen lille man."
Ja, der sitter hon, fattig barnet, och ser så enkel och anspråkslös ot, och fast jag säger det sjelf, så är hon en tusan så framstående och begåfvad pi anist! Hon pre ludierar om aftnarne så man kan gråta åt det, och så'na ha rmonier! Mo sikalisk är hon, och en opp fattning har hon!
"Ja, och så har den lilla mamman sytt dem vida förkläden af gröfre, hemväfdt slag. Dem ha de på sig när de äro i stök eller arbete. Kan du gissa hvad så'na små ungar kunna uträtta i arbetsväg?"
Dagens Ord
Andra Tittar