Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 17 juli 2025


Goda vänner i Stockholm föranstaltade utgifvandet af dessa små stycken; men Sara Wacklin gick bort, just hon trodde sig se ett litet sken af den ära, hon ofta drömt om, kringstråla hennes namn; och det hoppet var ändå en fröjd för den, som väl ej alltför mycken glädje egt i lifvet. Stackars Sara!

Men den gamle var ingen berättare, utan meddelade i ord att han tagit galen ångbåt i Nyköping och kommit till Kalmar i stället för till Stockholm, och att han måst till fot emedan pengarne tog slut, medan han väntade i åtta dagar ångaren.

Hur kommer det till, att du kan vara underofficer, och är blott en ung människa? I Stockholm brukar de stundom yngre underofficerare ... i synnerhet som ... ja, ser du, jag är egentligen inte långt ifrån officer ... sergeant. Schersant? bra, som det är. Fråga aldrig efter att bli officer, löjtnant och dylikt skralt sällskap.

Det var icke heller lätt, ty herrskapet bestod endast av omyndiga, vilka uppfostrades i Stockholm, och herrgården, vilken låg långt oppe i land, hade han icke haft anledning besöka.

Hon försökte alltigenom att anslå samma ton af nonchalans, som han sjelf i sitt bref, men hennes brist herravälde öfver formen gjorde att det icke lyckades. William läste det med ett litet småleende. Men han hade alltför stor lust att odla bekantskapen för att icke hålla korrespondensen uppe. Han satte sig strax till skrifbordet och svarade: Stockholm den 4 november. Fröken Alma Hagberg.

En bekant författare, som vågade uppträda till Svenska Folkets försvar och skjuta skulden till den »obetydliga förseelsen» museets vaktmästare, blev sliten i stycken. »En obetydlig förseelse! En obetydlig förseelse! Ha! Men blev fan lös. När Dagbladet nämligen fick höra, att någon annan vågade ropa polis, blev det alldeles utom sig. Stockholm var uppfyllt av skräck.

Fjerran från sällskapstvång, nöjenas bing-li-bång, klander och tråk! Och vi jublade ut vår frihetslust, icke i rop republiken, likställighetsföreningen, de »sanna systrarna» i Stockholm eller skräddaren Palm, utan i flerstämmiga skratt, som väckte bergens eko, der de togo sig en middagslur i granskogarne.

En av hans bästa vänner och f. d. kamrater i affären, Pelle Andrén, hade emigrerat till Stockholm där han fått plats i något oerhört fint som Nordiska Kompaniet, och Persson drömde ibland att denna upphöjelse skulle kunna vederfaras även honom. Och för att undersöka möjligheterna i den vägen, tog han sig en gång ledigt och reste till Stockholm.

Men när jag sedan satt tåget och skulle återvända till Stockholm och därifrån till mitt hem, föll det över mig en ängslan, som jag icke kunde betvinga. Strax innan jag for, hade jag talat med min hustru i telefon. Jag hade hört hennes röst avstånd darra av glädje: Sven var bättre! Han hade setat uppe i sängen och skrattat och pratat.

Den tjugonde maj skulle Rose komma tillbaka från Stockholm. Till sin förvåning konstaterade han, att underrättelsen beredde honom varken glädje eller sorg. Han erfor snarare en slags lättnad. Nu skulle han inte behöva skriva kärleksbrev längre. Han hade också klart för sig att han skulle behandla henne gentlemannamässigt.

Dagens Ord

bärstolarne

Andra Tittar