Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 10 september 2025
Deras hjärtan voro så lätta, och de språkade så gladt, som om aldrig något groll funnits emellan dem. Huru det sedan gick för Greta och hennes vänner, skulle kanske roa er att höra, och måhända vi en annan gång få förnya bekantskapen med dem.
Hustrun gjorde honom sällskap häruti, där hon frisk och lycklig satt invid honom och halfhögt språkade om barnen. "Ja tänk på hva' såna snåstackare ha fått slita ondt", sade mannen. Han såg begrundande på barnens urväxta eller af stort folk aflagda, skänkta kläder. "De går int att tala om de", ifrade hustrun, "utan bå' far och mor, och såna eländesår, som de fått vara med om.
Fröken Alexander språkade med flickorna i köket, tittade in hos rättarn och hörde sig för här och var. Hon gick också ut på stora landsvägen och träffade en del personer, med vilka hon inledde intressanta samtal. Ingen av de goda människorna visste mer än hon och de flesta visste mindre. I stället för att inhämta upplysningar blev det snarare hennes lott att meddela dylika.
Plötsligt brast han ut i ett skallande skratt, så att en av gästerna intill, en skäggig mäklare, med eldröda kinder, stirrade på honom en hel minut. Varför satt han då och var en idiot? En klok man gick naturligtvis upp bara och gjorde visit, språkade om allt möjligt och lodade farvattnet först. Men det var också narraktigt och hur skulle han kunna vänta med att få veta om hon älskade honom?
Gubben hälsade och språkade om vädret och den långa vägen, tog upp frimärken ur väskan, smetade ett av dem på tungan, viktig som om han varit en betrodd tjänsteman, och så försvann brevet i skinnväskan. David hörde hans steg dö bort i gruset medan han återvände uppåt åsen.
Jämlik dem, vid deras sida Höjde Aminoff sin hjässa, Och en ring af yngre kämpar Hade slutit sig kring dessa. Och man språkade vid glaset, Talte fritt om hvarjehanda; I en sådan krets behöfde Ingen man sin tunga banda: Allt det svaga hos befälet Kunde utan våda klandras, Och bland stolta namn, som nämndes Ljöd marskalkens framför andras.
Med det tog hon Sven under armen och tog honom med sig till Hallbergs. »Kvinnor!» sade journalisten med en maliciös betoning på ordet. »Fy tusan!» »Inte så, inte så!» sköt skalden in. »Kvinnan är sammanfattningen av allt, som vi män » »Jag vet! Sådan där goja språkade jag också förr i världen. När jag var gymnasist. Men nu har jag vuxit ifrån det.» Journalisten tog en ny cigarrett.
Jussi och de andra männen bedyrade så heligt de kunde, att hon inte var att lita på och att hon säkert ännu denna qväll sutte med Uutila och språkade. Ella tog himmel och jord till vittne, att hon åtminstone vore en kysk och dygdig qvinna, som inte utan prest skulle tåla en mans kyss.
Grannfamiljens sophög sände en fiendtlig lukt omkring, men vinden kom vänligt från vester och förde bort de osunda ångorna. Den sjuka inne i rummet kände blott de goda. Golfvet var beströdt med enris, och vid tröskeln låg en sammanflätad, af granrisqvistar hopsatt matta. Elden småpratade i spiseln, sprakade upp någon gång, då en kådig tallgren tog eld, men domnade af igen under askan.
Dagens Ord
Andra Tittar