Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 oktober 2025
Hans folk en fridsam skara är Af milda, slumrande begär, Af minnen, som förblifvit kvar Från forna, ljuft förflutna dar. Hans spira är hans vandringsstaf. Hans borg, hans fasta borg en graf, Hans kungaglans af lugn består, Och krona är hans silfverhår.
Vänta tåligt blott, Tills han naturens skuld betalt, kanhända snart; Träd sedan fram som Ajas' son, och ingen skall Med dig om sceptern strida. EURYSAKES. Moder, denne man, Som talar så, är han en ovän eller vän? TEKMESSA. En ovän ger den varning ej, som denne ger. Lär känna honom. Fastän son till den, som nu Din faders spira höjer öfver Salamis, Vill han din ofärd icke, vill han skydda dig.
Detta »du», som jag törstat efter, smekte mig som en svag musik, hans ögon tindrade mot mig, och han höll mig så fast, som om jag aldrig, aldrig mer skulle få gå. Skyggheten oss emellan var försvunnen och äfven jag sade »du», för första gång. Det var som om det personliga förtroendet börjat spira: Jag kände det, som skulle jag kunna lära mig att tala så småningom.
De ha hållit mig för sämre än de själva, fast jag var gårdsbondens son. Nog må jag spörja, varför jag blev född. Låt mig få kyssa dig, men ödmjukt på händerna, ty jag är trälaboren, och min far är mer stigman än bonde och en skam för bygden är mitt hem, Det vilda Folketuna är en nysådd åker, svarade Jakob, och vad som där till sist kommer att växa och spira, det kan ingen förutsäga.
Att en gång hälsas folkens herde blir din lott, Ditt kall att styra stark och vis din ädla hjord. Hvem bland Olympens makter bör som sådan du Väl söka förr, hvem ägna mer din dyrkans gärd Än honom, vidtkringskådarn, ljungeldsbärarn Zeus, Den väldige, hvars spira når till världens gräns Och mot hvars tron i dyrkan gudar blicka opp?
Hur ljuft Att mot min klara framtid blicka nu och se Den långa lefnad, Parcens slända lofvar mig. LEIOKRITOS. En dubbel glädje skänker mig min spira nu, Då jag i arf den lämna får åt en, som vet Att skatta dess besittning, då jag ser den fröjd, Den ger dig ren i hoppet. Alltför kall förut Du syntes mig, likgiltig för de ädlaste Af lifvets skänker: ära, välde, härskarmakt.
Det kommer en jublande klang i hans sång, När vårsolen lyser i parken, Och världsstaden äfven får knoppande träd Och blommor, som spira ur marken. Om Bella Italia sjunger han då, Där solen jämt skiner och himlen är blå. I vintras, då var det så isande kallt, Och hvinande, skarp blåste vinden. Förfrusen och huttrande smög han omkring Med tårar på bleknade kinden.
Och drag så åstad, lyckosam i din härlighet, till försvar för sanning, för ödmjukhet och rättfärdighet, så skall din högra hand lära dig underbara gärningar. Skarpa äro dina pilar; folk skola falla för dig; konungens fiender skola träffas i hjärtat. Gud, din tron förbliver alltid och evinnerligen; ditt rikes spira är rättvisans spira.
Tänk dig blott, att bo i präktiga rum, att hava juveler och de skönaste kläder, att äga slavar och slavinnor, vara eftersökt och avundad, att ila från nöje till nöje och se de förnäma ynglingarne vid sina fötter! Du kan bliva den andra Myro, den nya drottningen, som härskar med Lais' och Frynes spira. Det kan du, endast du själv vill.
Bland de makter, som på jorden trona, Bär blott vanskligheten säker krona; Döden kan ej störtas, kan ej skona, Och hans lia rostar ej. Yngling, bäfvar du för härjarns spira, O, så lär att stundens högtid fira! Vet, en evighet af lif kan spira I ett enda ögonblick.
Dagens Ord
Andra Tittar