United States or Gibraltar ? Vote for the TOP Country of the Week !
På en soffa under en fläderbuske med grönvita blomkvastar satt ett mycket magert gammalt fruntimmer med händerna i kors och blinkade mot solen. En flaska eau-de-cologne stack upp ur den grönaktiga sammetsridikylen, som en gång varit svart. Hon satt där och nickade och blinkade...
»Ja, hon är rädd om sitt rykte», sade han hånfullt. »Du finner det visst dumt, men när det gick upp för mig hvad hon syftade på kom det öfver mig liksom en skam. Tanken på att ha varit i samma rum, suttit i samma soffa som som ces dames plågade mig så förskräckligt. Du får icke bli ond sådant kan man ju icke hjelpa...» »Nej. Jag förstår att du måste känna det så. Men du kunde ha sparat dig det.
Hans hälsa hade varit dålig en tid. Nå, vi träffas väl något i morgon, sade han åt Hall och gick för att uppsöka sitt sällskap. I en soffa vid den motsatta väggen satt en godsägare och ledamot av Första kammaren och skrek mitt över salen, att han ville ha en svinkotlett. Två herrar av militäriskt snitt reste sig från ett bord i närheten för att gå; de skakade hand med Mortimer i förbigående.
Du gör mig en tjänst, om du flyttar dig något åt sidan, ty du ser, att du hindrar mina slavar deras förrättning ... Ack, vad livet är uppfyllt av besvär!... Karmides, min ögonfägnad, var är du? Här, min älsklige prokonsul! svarades från en annan av slavar omgiven soffa. Huat hanat haut Ista pista sista Domiabo elamnaustra. Vad säger du, min Annæus?
Jag kom in på mitt schweizeri i salen stodo sex soffor, 5 voro lediga, den sjätte min soffa var upptagen. Jag satte mig i den femte och tog in konjak varför skulle jag dricka toddy? Jag hade länge anat detta. Blev så varmt i luften med solsken till. Överrocken blev grön på axlarna och vit i knapphålen.
Den ende i sällskapet, som lyssnade till prokonsuln, var Karmides. Han sprang upp från sin soffa och utbrast: En häst och en mantel: jag följer dig till staden! Vänner, ropade Annæus Domitius över sorlet, för prokonsuln över Akaja går det icke an att låta Aten brinna, om han kan släcka branden, vore det även med sitt blod. Aten, det härliga, minnesrika! Aten, vetenskapens och konstens amma!
Klev in i farstun och fann ett kök; steg på vidare och kom in i ett stort rum, som såg riktigt herremanslikt ut; hade vita gardiner, en imperialsäng med mässingsornament; en spegel med förgylld snidad ram och ett slipat glas med fasetter det förstod han att det var fint soffa, chiffonjé, kakelugn, allt precis som på en herrgård.
Jag kom dit, hon satt på sin hvita soffa med lilla Clara bredvid sig. Kära Peltonen sade hon ni två äro de enda af dem som härefter komma att se mina barn, på hvilka jag kan lita! Lofva mig att se till dem, när jag går bort, att vara vänliga mot dem, att så godt ni i er ställning kunna det, värna deras rätt. Viljen I lofva mig det? Carlson lofvade, och jag med.
Dansen kom ett ögonblick att stanna. Annæus Domitius påtog en min av komisk förargelse; han låtsade vara stött, kastade sig i en soffa, torkade sin svettiga hjässa och inskränkte sig till att som åskådare njuta av dansens fortsättning. Under allt detta hade hans tankar endast tillfälligtvis varit frånvarande från Aten och de händelser, som där föreföllo.
Han fattade flickans hand och drog henne med lätt våld ned på en soffa vid sin sida. Mina andaktsstunder äro de, när jag skådar i dina ögon. Fy, du talar som en hedning, vilket du också är ... Men säg mig, Karmides, du är ju även filosof? Vilken fråga! sade Karmides skrattande. Visst är jag filosof, och en av de allra främste till och med.