United States or Germany ? Vote for the TOP Country of the Week !
Du vet, att om det hade varit mig möjligt, så hade jag för länge sedan uppgivit dig den gången du icke skrev till mig efter Marengo, och den gången du flydde för mig, då jag kom till Paris. Men jag kan icke undvara dig! Vad tjänar det till att tala till dig så, som jag nyss har talat?
Nej, då jag skrev så till eder, menade jag, att om någon som kallades broder vore en otuktig människa eller en girig eller en avgudadyrkare eller en smädare eller en drinkare eller en roffare, så skullen I icke hava något umgänge med en sådan eller äta tillsammans med honom. Ty icke tillkommer det väl mig att döma dem som äro utanför?
Han kunde den utantill, fastän den var rätt invecklad, och skrev upp den på ett papper åt mig. "Det är ett gott stycke från London", sade han. "Ett par timmars järnvägsresa." "Då bryr jag mig inte om att fara", sade jag. "Han var ju inte och mötte mig vid stationen." "Han fick nog aldrig ert meddelande om att ni skulle komma", sade excellensen. "Han ligger ju vid havet och sköter sin hälsa."
Och på Axels uppmaning skrev han samma kväll till modren, och hon som alls icke misstänkte några biavsikter i elakt syfte, då de ju ej funnos, svarade att hon ville se flickan. Mari reste således in och fick platsen. Så blev det höst och man skiljdes, utan tårar och utan krångel.
Bra gärna ville han dock ha reda på vad som försiggick, ty han anade, att det rörde honom på det närmaste, och han hade lärt sig, att det var viktiga saker, som kunde avgöras, när man skrev på tryckt papper. Sakta öppnade han farstudörren, sköt av sig halmskorna och kröp upp för trappan, tills han kom upp på övre farstugolvet.
Och HERREN talade till eder ur elden orden hörden I, men I sågen ingen gestalt, I hörden allenast en röst. Och han förkunnade eder sitt förbund, som han bjöd eder att hålla nämligen de tio orden; och han skrev dem på två stentavlor. Och mig bjöd HERREN då att jag skulle lära eder stadgar och rätter, för att I skullen göra efter dem i det land dit I nu dragen, till att taga det i besittning.
Detta mysterium skrev han för trettio år sedan, innan han ägde kännedom om den sekt av kättare som kallades Stedinger.
En amerikansk läkare skrev en gång: för fridens skull en flicka ! Ack huru många små flickor skulle det inte behövas i världen för att få de äldre människorna litet fridsammare! Vi ha en stor uppgift och ett stort ansvar, vi barn, då det gäller att uppfostra de äldre. Man säger att barn äro grymma och känslolösa och att de ha lätt att glömma.
Jag skrev därför varje förmiddag, utan att låta mig störas, på min bok, och min hustru gick varje dag mellan honom och mig, satt i hans rum, emedan Sven blev lugn, när han kände henne nära, och smög sig ut, när han sov, för att få frisk luft och berätta mig om alla de goda tecken, som hennes vakna öga städse trodde sig upptäcka.
En liten beskäftig herre skrev just upp hans namn och adress när jag hann fram, och ett par bekanta hade redan tagit hand om honom. »Är du skadad?» Han stirrade på mig halvt som i en dröm, så kände han plötsligt igen mig, ryckte upp sig och svarade: »Nej, men vilken upplevelse, vilken förfärlig upplevelse!» Jag förstod honom.