United States or Martinique ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men en liten fläkt ruskade allt ännu smått på fröet och ryckte i fjunen och sade vid sig sjelf: "skall man då vara en sådan stackare att man icke skall kunna få det fröet dit opp; och det vore ju så rart, om en så der präktig blomma växte der uppe. Nå, kan man leka, så må man väl ock kunna arbeta". Och så tog han uti med ett riktigt dugtigt tag och fick hela fröet i famnen med fjun och allt.
Valdemar, man kan inte älska en kvinna, som man är köttsligt förenad med, utan för henne hyser man vänskap. Bolstrarna i frustugan äro varken bäddade av änglarna eller ruskade av djävlarna. Valdemar, kärleken behöver inga bolstrar, den behöver en mur, som når ända upp i himlarna och som ingen förmår att levande komma över.
Här greps hon åter af ett så häftigt obehag och en så oemotståndlig lust att undfly det, att hon vände om och nästan sprang utför trapporna. Nedkommen på gatan blygdes hon, ruskade upp sig, försökte tänka på Bella och gick beslutsamt tillbaka samt ringde på klockan. En tjensteflicka öppnade. Ja, fru Meilert var hemma. Var god och stig
Än var der en liten insekt, som fallit på rygg och låg och kraffsade af alla krafter med fötterna i vädret, men ändå icke slapp opp, och honom måste fläkten hjelpa på benen; än hade en liten blomma fastnat med hufvudet under ett grässtrå och slapp ej fram i ljuset, förr än fläkten så länge ruskade om grässtrået, att blomman fick löst sitt hufvud.
Det är ju själva fan, att när jag kom hem och öppnade dörren i natt, fattade någon mig i armen och ruskade mig. Alltså fanns det någon i er kammare. Det gjorde så tusan heller. När jag tände på ljusen, kunde jag ej upptäcka någon där inne. Unge man, det finns någon, som man inte kan se vid stearinljus. Vad skulle det vara då? Det är den osynlige, unge man!
Men nog för det, att man kunde ha ögon och öron med sig och se hvad det skulle bli af den, som obekant och utan hundgåfvor att nosa sig till allting, gaf sig utom gården i ett sådant väder. Gråhunden skällde, kort och dämpadt skadegladt, nästan som om han skrattat för sig själf. Han vände bort hufvudet, ruskade på sig och morrade, lite lagom hotande, då Ante kom ut och började ropa och regera.
Pastorn lyfte det nerfallna huvet, såg sig omkring uppåt takbjälkarne, som om han letat efter den talande. Jag? sade han, och stoppade en nypa tobak på utsidan av pipskallen. Därpå ruskade han på huvet, som om han ville vara i fred, och försjönk i svårmodiga tankar utan bestämd form. Carlsson, som såg hur det stod till, viskade åt gumman: Han är inte nykt!