Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 27 maj 2025
"Det var i alla fall trefligt, John, eller hur?" sade Alma, då de hade dragit båten upp på stranden. "Medges, medges." "Och vi skola också en annan gång fara ut?" "Bara du inte blir sjuk." "Var inte rädd. Jag känner mig nu raskare än någonsin." De kommo in. John gick in i sitt rum för att röka ännu en papyross, innan han lade sig, men Alma skyndade raka vägen till sängkammaren.
Då tog herr Vickberg hennes glas och tillät sig att skåla med herr Krok. Han bad ungherrskapet, att de icke måtte klättra i träden, framför allt icke i björkarna utanför vindsrumsfönstret. Det skulle se illa ut. Så vinkade han ännu en gång vänligt med handen och trippade in. Abraham arbetade och pratade, pratade och arbetade. Det gick nästan ännu raskare nu, vinet hade skänkt nya krafter.
Men vid all den beundransvärda säkerhet, hvarmed han behärskade skutans minsta rörelser och förstod att liksom taga väldet af tvenne de mäktigaste elementer i förening, var hans tanke så litet bunden vid tillfällets företeelser, att han med den fullkomligaste besinning inlät sig i ett samtal med den adertonårige ynglingen, som bredvid honom skötte storsegelsskotet och som med en för raskare lynnen vid känslan af fara naturlig språksamhet tog till ordet.
Efter ännu en paus fortsatte hon i samma ton: Från första maj är jag bunden vid min guvernantsyssla och, låt se, i dag ha vi tjugoandra mars ... det är vår, jag blir nu snart raskare. Det är hoppets årstid. Säg, det är ju så, Atte? Den här tiden går det raskt? Om du skulle tala med honom sjelf, du älskar honom ju? Hvarför skall du uppge hoppet så der.
Han såg frisk ut, och det hade kommit något raskare i hans sätt; sommaren hade synbarligen gjort honom godt. Hon satt och betraktade honom med sina bruna ögon glänsande af tillgifvenhet; hon följde hvarje hans rörelse och min, lyssnade till hvarje hans ord, allt med en känsla af glädje som för ögonblicket fyllde henne helt. »Tack för ditt bref», sade hon. »Det gjorde mig så glad.»
»Jag har ej närmare studerat den åkomman», log kandidaten och satte sina gulklädda fötter, vanligen af Ambrosius benämda »de små gule», i raskare takt och gjorde sig blind för alla de blåbär, smultron och hallon, som lockade vid vägkanterna.
Edmée gick raskare de få steg, som ännu skilde henne från de andra. Madame de Châteauneuf satt redan i vagnen och vinkade till henne. Louis stod vid vagnsdörren och hjälpte henne in med ceremoniös artighet. De tre herrarna stodo och sågo efter ekipaget, så sade Duroc: Det är en ståtlig brud han får sig, Châteauneuf. Och nu blir hon ju rik också.
Louis de Châteauneuf var, utan småaktigt hat till segraren, lika hänryckt och berusad av segern som hon. Över vagnskanten grep han sin kusins hand och tryckte den hårt, entusiastiskt. Madame de Châteauneuf hade sett så mycket. Hon ryckte sin brorsdotter i klänningen och bad kusken, om möjligt, sätta hästarna i raskare fart.
Dagens Ord
Andra Tittar