Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 juli 2025
Lifvet låg nu ljust för ynglingen; pressen hade minskats, han andades lättare och skulle troligen gått en lätt banad väg genom lifvet, om icke omständigheterna länkat sig så att han fick back i seglen. Modern hade länge varit svag efter sina tolf barnsängar. Nu måste hon intaga sängen och gick endast då och då uppe. Hennes lynne blef häftigare, och vid motsägelser stego röda flammor upp på kinden.
"Nu äro vi vilda svanor", skrek det underliga vitterföljet, "och nu ska vi göra er till svanor också. Snart går solen opp och då flyga vi bort till Egypten", halfsjöng en. Hon hade röda kinder, ögon, som lyste som gnistor, och hår så långt och tjockt som en hästman.
Men flickan såg med stora, svarta, blixtrande ögon på den blonde herresonen, hennes bruna kinder voro färgade av hög rodnad, läpparne darrade, och hon svängde den bloddrypande dolken, så att de röda pärlbanden kring de nakna armarne skramlade: Vill du kanske döda mig? sporde hon i häftig ton, som hade främmande brytning.
Då såg jag en ung qvinna, hon hette Det röda Hallonet och var den skönaste i vår stam. Hennes fader ville icke sälja henne för mindre än hundrade bäfverskinn. Den stolte Björnen ville äga henne, och hans Totam gaf honom god jagt. Han förde henne i sin hydda, och Det röda Hallonet trifdes väl, ty så har ännu ingen hustru blifvit aktad.
Mig synes, att antikrist under sin korta regeringstid, som till större delen är upptagen med krigsbedrifter, knappt kan sägas bo någonstädes. Hans första infall synes stå i förbindelse med det stora verldskrig, som han får till stånd vid det andra inseglets brytande, Uppb. 6:3. Ryttaren på den röda hästen är nog ingen annan än antikrist sjelf.
Dödens djupa allvar bor i dina purpurröda Drömmar . Lifvets röda glädje strömmar djupast i Memento mori . Elsa Finne satt i sitt arbetsrum och stirrade mot väster, där solen gick ned. Framför henne på bordet låg ett bref från Knut Herman. Han skref: Jag träffade nyss Ivar Mörcke, och vi talade om dig. Han sade, att han så gärna skulle vilja göra din bekantskap.
Men nu blev det rörelse uppe på det trånga torget, där tiggare och sjuka lågo på sina trasbylten och vandringskvinnorna, som knuffades om brunnskaret, oblygt ryckte i sär den röda skjortan över barmen. Nu gällde det att bereda rum, ty hela den buktiga gatan började fyllas av rustningar och böljande hästtäcken.
Varje morgon då jag tar min promenad på vallen under lönnarna, erinras jag av det ofantliga röda dårhuset om den fara jag undgått och om framtiden i händelse av återfall.
Jag lämnar detta Berlin, som blev mitt andra fädernesland, där jag genomlevat min seconda primavera och min sista. På Anhaltbangården lämnar jag jämte minnena varje hopp om förnyelsen av en vår och en kärlek, som aldrig, aldrig skall återkomma. Efter att ha tillbragt en natt i Tabor, dit det röda skenet förföljer mig, nedstiger jag genom Böhmerwald till Donau.
Fyra går båten. Märta hade kommit ut i jungfrukammaren. På väggen fanns en liten hylla av kartonnage, på vilken stod broderat med kornblått silke: Livets Ord. Hyllan var full av små röda, blåa, gula och gröna papperslappar. Märta tog en röd lapp. Hon rullade upp den och läste: Herren ser dina vägar. I gårdsvåningarna var det tyst. Den lilla flickan hade slutat att sjunga.
Dagens Ord
Andra Tittar