United States or Tonga ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och jag jag är en konstnärsnatur, ack! som kommit på en orätt plats i lifvet!» De voro nu i salongen. Vid flygeln satt fröken Anna och sökte påminna sig en »Lied ohne Worte» utantill.
Naturligtvis umgicks de högst sällan nyktra med varandra, och om detta någon gång inträffade, rev de bara sönder varandra, satt moltysta efteråt och bara “svettades ångest“, talade igen för att påminna varandra “hur komplett omöjligt det var att leva“, hur vansinnigt smutsiga de kände sig då de hemsöktes av sina minnen.
I många scener träffas man af blixtar, som påminna om den store skaldens tidigare poemer och den egna världsuppfattning, som utgör deras skönhet. Enligt brefskrifvarens benägna råd och önskan ville vi anföra ett profstycke ur arbetet, men valet är verkeligen svårt.
Krysanteus vände sig bort från Kimon utan att lyssna till hans prat. Han överraskades synbarligen, när han fann, vem den anklagade var. Man torde påminna sig Hermiones beslut att genom Teodoros skaffa sig underrättelse om Klemens' framfarna öden.
Bjälkarna ligga lågt i din sal, och jag känner hur jag skrapar sönder hökvingarna, men härnäst får du skänka mig ett par nya. Vi hinna inte nu att kläda av oss vår härbonad. Jag hör att ryttarna börja spela med hornen igen. Det är ett avtalat tecken för att påminna oss att inte stanna för länge.
Just för denna saks skull sänder jag nu till eder Timoteus, min älskade och trogne son i Herren; han skall påminna eder om huru jag går till väga i Kristus, i enlighet med den lära jag förkunnar allestädes, i alla församlingar. Nu är det väl så, att somliga hava blivit uppblåsta, under förmenande att jag icke skulle komma till eder.
Det var det enda lyckliga par hon kunde påminna sig ha sett... De hade naturligtvis inga barn, hon var der som springflicka, och ett spring var det! I alla de andra husen hade kärleken varit på andra sidan diket. Eller ock hade frun haft det kärleksfullt sjelf, medan mannen... Nå, Nadja trodde inte på gift kärlek.
I överensstämmelse med ett uråldrigt, för heliga skrifter gällande bruk hade man samlat dem i ett skick, som skulle påminna om deras tillkomst och oberoende av varandra, kanske även om de mytiska sibyllornas sed att skriva sina spådomar på löv, som de enligt skaldernas skildring kastade i floden eller spredo för vinden.
Jag jag för min del kan inte just nu påminna mig », sade han. »Jo den, herr Broman, finns bara två, eller rättare sagt ett i världen. Det fanns två för ett par år sen, men det ena försvann och man har inte återfunnit det. Det andra såldes förra året i London på en frimärksauktion för sjuttiotvå tusen kronor till lord Hallå! Hallå! Hallå! Är ni där?» Men Broman svarade inte.
Han gick lugnt fram och satte sig vid skrivbordet mitt emot författaren och sade: Du är en gammal humbug! Å, inte så värst gammal, sade författaren. Jo, nu för tiden då allt går så fort, är du gammal, som humbug. Vem är ni, sade författaren. Jag kan inte påminna mig att vi träffats förr. Nej, det är rätt längesedan, sade mannen och smålog. Du har inte behövt mig det har gått bra ändå.