Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 9 juni 2025
Men på samma gång såg jag, att blotta tanken härpå fyllde min hustru med en hänryckning så stor, att jag ej kunde säga nej. Därför sade jag också ja och slöt henne i mina armar för att dölja min egen misstämning. Men när vi sedan gingo hemåt, låg över Elsas hela väsen som ett skimmer av ungdom. Ingenting, av vad jag verkligen kände, hade hon märkt.
Kan väl en etiopier förvandla sin hud eller en panter sina fläckar? Då skullen också I kunna göra något gott, I som ären så övade i ondska. Välan, jag vill förskingra dem såsom strå som far bort för öknens vind. Detta skall vara din lott och din beskärda del från mig, säger HERREN, därför att du har förgätit mig och förlitat dig på lögn.
Hustrun var mången gång djupt bekymrad deröfver, men hon hade ändå inte hjerta att säga stort något åt sin man, då den stackarn nog äfven eljes grämde sig deröfver. Och hvad kunde han hjelpa det, då han försökte göra sitt bästa och ändå inte lyckades. Petu och Ville vaknade. De voro båda friska, glada gossar, om visserligen också litet för mycket sjelfsvåldiga. Den ena var fem år, den andra tre.
Jag minns vid Lunds brunn ... där gick dagdriverskor till mamseller och låtsades dricka hälsovatten för ett och annat: då var där också en svärm Västgötadals- och Skaraborgslöjtnanter, kaptener, majorare, och dylikt som de kalla officerare, vilka även låtasade må illa och talade med mamsellerna.
Ändtligt talade sakta den sextonåriga åter: "Älskade, nu för en stund må du lämna den ensliga kammarn, Gå att förströ dig, gå att besöka den trefliga stugans Lekar och se, hur af litet också ett hjärta kan glädjas.
Men då han druckit och tyst från hans läpp jag kärilet borttog, Tog han min hand i sin darrande hand och talade detta: 'Lämna också, då ni går, dörrn öppen, att aftonens svalka Känna jag får och se i min dödsstund grönskan och vågen. Bortgå kunde jag ej och lämna den åldrige hjälplös Kvar i sin nöd, så litet jag än förmådde att hjälpa, Utan jag öppnade dörrn och ställde mig sen vid hans sida.
Han kunde inte erinra sig en enda rolig historia. Kallsvetten bröt fram på hans panna; men så ilsknade han till och tänkte: Är jag präst eller gyckelmakare? För engångs skull kan också jag få hålla på min värdighet! Och han grep sig raskt och barskt an med välsignelsen. Vad hände? Menigheten log. Tyst och anständigt som den brukade men brett och förnöjt.
All den kärnfriska och ofördärvade växtkraften i deras unga ätt, där bondeblodet ännu spände ådrorna, samlades hos dem i en verksamhetslust, som sov gott om natten och aldrig visste av trötthet. Det läste han snart i deras uppsyn. Jag trodde, att det var sed också bland hirdmän att hälsa sin far, sade han, då de dröjde.
Jag skall då vara borta, men han skall förstå, att som han skötte bågen, förstod också Penelopeia att sköta sin lätta spole. Jag är icke olycklig längre. Jag vill böja mitt hufvud och i stilla flit möta dagar som komma och dagar som gå. Jag är icke olycklig, men sorgen bor i mitt hjärta. Jag älskar den, ty den gafs mig af honom min kejsare, min kung!
Förlåt, jag snör mig visst icke hårdt, utbrast Jenny hetsigt, jag kan få hela handen in mellan snörlifvet och kroppen. Det skulle du få, om du också droge till dig, så du vore smal som en alnsticka. Kroppen är ju elastisk, vet jag! Och Bertha spände med välbehag ut sina kraftiga lungor och gjorde några gymnastiska svängningar med sina runda, starka armar.
Dagens Ord
Andra Tittar