Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 27 oktober 2025
Den unga flickan, som hållit garndockan, reste sig nu och gjorde en kort, behagfull hälsning. Madame de Châteauneuf drog henne till sig och lade hennes hand i Edmées: Här ser du din blivande väninna: Mademoiselle Laure de Permon. Loulou du, som alltid är så söt och förståndig, hjälp du Edmée till rätta, medan jag hälsar på vår käre abbé.
Efter frukosten hade Madame Bonaparte ställt om »mystifikationer» för att roa sina unga gäster, och ehuru Förste Konsuln, vad alla visste, i
Edmée ansåg det under sin värdighet att förhöra sig med honom angående general och Madame Bonaparte vilken han sade sig ha sett i Brescia men hon gjorde honom dock några likgiltiga och försiktiga frågor, som han entusiastiskt besvarade.
Tala mer... Hur kan det vara, min vän, att du värdigas tala med mig? Du, tillade hon blygt, som nästan aldrig bryr dig om att tala med damer inte ens med Madame de Staël. Madame de Staël! Han smålog. Ja... Å, du skulle blott riktigt veta, hur okunnig jag är! Du, som jag vet håller så strängt på kunskaper.
Madame Junot hade naturligtvis, liksom de flesta av deras krets, hela våren de få gånger, man i sällskapslivet haft tillfälle att se Förste Konsuln tillsammans med damer och isynnerhet nu på Malmaison i sommar, givit akt på, att han öppet föredrog Mademoiselle de La Feuillade framför andra damer i sin närhet.
Därpå liksom hon icke fäste någon vikt vid henne återtog hon plötsligt, vänd till Madame Récamier: Jag säger dig, Juliette, jag hatar honom. Av hela min själ önskar jag, att han nu lede ett avgörande nederlag... Hennes ton var så lidelsefullt bitter, att det slog Edmée, och i samma ögonblick, ehuru intet namn var nämnt förstod hon med en slags intuition, vem det var Madame de Staël så talade om.
Du skall för resten icke säga något om detta, Laurette tillade han litet efter han skulle icke tycka om det. Gud vet, vad han ämnar säga henne! undrade Madame Junot litet ironiskt. Ja, Gud vet! svarade Junot oskyldigt, med ögonen mot taket.
Min mor, sade han med sin vanliga röst blott Edmée kunde höra, hur tvungen den lät vill du tillåta mig att ett par ögonblick tala allena med min kusin. Jag har en stor nyhet att meddela henne. Madame de Châteauneuf reste sig upp och vinkade på gamla Marie, som alltid satt inne i rummet hos henne. Stödd mot pigans skuldra gick hon långsamt, haltande ut.
Madame de Staël såg ut att vara mycket echaufferad; hennes klumpiga, grovt skurna, men uttrycksfulla ansikte var högrött under den pärlomvirade turbanen, och rodnaden bredde sig ända ned på skuldrorna mot den högblå kaschmirsschalen. Hon såg förnämt prövande, en smula kallt på Mademoiselle de La Feuillade och avbröt ett ögonblick samtalet.
Hon bad nyss om lov att gå in i mitt kabinett och vila sig en smula. Hon är icke riktigt rask sedan balen, den söta Edmée. Hon gick mot kabinettsdörren, Bonaparte sprang upp. Nej, nej, Madame stör henne då inte! Låt mig gå in jag har blott ett par ord att säga henne. Ni tillåter väl?
Dagens Ord
Andra Tittar