Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 25 oktober 2025
SIGRID. Jag lämnar eder nu. Femte scenen. Johan Fleming. Daniel Hjort. En himmel är den ljufva flickans själ, så klar och ren, att minsta vårmolns skugga märks därpå. Hjort, du mår icke väl? DANIEL HJORT. Vill ni mig hjälpa? JOHAN FLEMING. Du saknar sysselsättning, och din själ blir trött af bara intet, tanken mattas och lynnet bittert blir.
Rösten var föga inställsam, mera befallande och dystert övertygande. Ryktet var gott beträffande ärlighet i handel och vandel, mindre gott i fråga om lynnet, tvivelaktigt anbelangandes härkomst och forna förbindelser.
Under alla dessa förvandlingar hade han förvärvat en böjlighet i lynnet och en förmåga att finna sig med alla förhållanden och alla slags mänskor: att förstå deras avsikter, läsa deras tankar, gissa deras hemliga önskningar.
Han blev retlig till lynnet, och alla övergåvo honom, till och med de unga. Blott Nyberg och jag höllo ut. En kväll hade vi gjort kvartetter tillsammans, och L. hade uppfångat en ung notarie som spelte altfiol. Gubben var den kvällen alldeles omöjlig ingen takt, ingen ton i flöjten; det gick sönder oupphörligt.
När man i fem år inte en enda dag vetat hvad det vill säga att vara frisk.» »Det är ert själslif som är angripet. Låt oss få lynnet i ordning först, så få vi se.» Det hade kommit en liflighet och mjukhet i moderns sätt, som sonen aldrig förut hade märkt. »Hur är det? Ni har snörlif naturligtvis?» frågade hon. »Ja. Men det sitter inte hårdt.» »Det är detsamma; det måste ni taga af.
Icke ens nu, då jag vid lugn sinnesstämning återkallar denna stund i mitt minne, kan jag förstå den plötsliga förändring, som försiggick inom mig. Jag hade alltid trott mig vara saktmodig, jämn till lynnet, förnuftig, och likväl dolde min själ möjligheter till en dylik öfverväldigande passion.
Det lefnadsfriska, djärfva och tilltagsna lynnet skall troligen älska hafsstranden, och beräknaren, slöjdidkaren, hushållaren finna sig bäst på kuststräckans slättland.
Var det en följd af den lätthet, som i allmänhet är morgonen egen och som meddelar sig åt lynnet eller af dagens väntade fröjder, alltnog, öfversten syntes i en ovanligt ljus stämning, öfver hans panna låg ingen sky, hans läppar myste ofta, och hans händer sväfvade öfver dokumenterna som en fågels vingar öfver ungarna i boet.
Hopen begynte skingra sig, när en röst hördes ropa: Sigismundus vivat! I nästa ögonblick greps mängden av ett för det lugna finska lynnet ovanligt raseri. Under ropet »polackar! polackar!» rusade några hit, andra dit, på jakt efter landsförrädaren; men sökandet blev fruktlöst.
Carlsson och Flod vandrade en lång stund tysta; Gusten med isbillen först för att pröva om det bar; Carlsson efter med rockkragen uppslagen, kuslig i lynnet efter det hastiga och ömkliga slut hans hustru fått och vilket man nog skulle kasta på honom. När de gått en halvtimma, stannade Gusten och pustade; därpå tittade han sig omkring på kobbar och stränder för att se, var han befann sig.
Dagens Ord
Andra Tittar