Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 9 september 2025
De se hvitklädda menskor, bleka, halta, sörjande. De komma upp i en stor sal med brunmålade sängar. Bara sängar med gummor i. Väggarne äro kalkhvita, gummorna äro hvita, sängkläderna äro hvita. Och det luktar så illa. De gå fram förbi en mängd sängar och stanna midt i rummet vid en säng på höger hand. Der ligger en yngre qvinna med svart krusadt hår, hvit nattröja. Hon halfligger på rygg.
Och kommer jag i stora rum, så svimmar jag. Fast det just inte hör till mina vanor att svimma. Men jag måste ha nära till nästa människa. Eller åtminstone till någon gammal möbel, som jag känner och som luktar bekant. Men det hjälper inte, det heller. Jag är ensam. Gift er, föreslog Abraham.
Der är trångt; sängar, bäddar på stolar och på golfvet, och luktar förfärligt. Sängtäcken röra sig och ett hufvud sticker opp. Så ett till. Det fnissar och hviskar, men de nykomna kunna ej se några ansigten. Äldsta bror får egen säng, men Johan och äldre bror skola ligga skaffötters. Det var nytt. Nå, de krypa ner och börja dra på täcket.
Jag vill vara stekt som en nors, om icke Sam luktar till allt vad ni säger, och om ni är den ärligaste människa som går i kjol, så skall han i morgon kunna berätta saker som föra er i galgen. Fördöme den hedningen, han har alla språk i sin näsa. Jag kan icke umbära honom, men om er gubbe knäcker nacken på honom, så gör han en hederlig gärning.
Han gick bort till husgaveln men stannade obeslutsam. Känner ni inte att röken slår ned? Nu släppte Elsa hackan och satte näsan i vädret. Ja, nog luktar det alltid. Vådligt. Abraham kunde icke förstå, varför de pladdrade om röken. Han var ursinnig, grävde och kastade torvorna. Hela ena sidan av rabatten var redan uppgrävd, nu vände han sig om.
Men orolig måtte han ha varit, jag tänker det derför, att han sedan hela eftermiddagen inte gjorde annat än gick fram och tillbaka öfver salsgolfvet." "För bort det der smutsvattnet, det luktar illa." Mina tog skurämbaret, trasorna och kvasten och gick. Med händerna i kors i knäet betraktade Alma Arvi, som var insomnad.
I det vita, svaga, ovissa skenet hävdes och sänktes taket för varje andetag. Han gjorde en rörelse för att kasta sig ur sängen. Hon höll honom. Nej du, nej du, viskade hon mellan sammanbitna tänder. Han slet sig lös och satte sig upp i sängen. Han stirrade ut i månskenet, slöt långsamt ögonen och andades djupt. Här luktar, sade han. Plötsligt rev han till sig kläderna och drog på sig plaggen.
Löjtnanten slog i och tömde ännu ett glas portvin, flyttade sig längre ifrån henne, hickade, slängde bort cigarren och fortsatte, i det han rynkade på näsan åt henne, der hon halflåg i fåtöljen. Puh, man får lof att supa på't. Och så luktar det så fördömdt piga. Hon steg upp och såg på honom, som hon sett på ett vidunder. Du är full! och galen! Hvad går åt dig? Det är du, som är full och galen!
Göran svarade: Inte ska du bli kär i henne. Känner du inte, att hon luktar hedniskt blod. Men då blev Stellan förgrymmad. Han skrek: Det va en djävla lögn. Hon luktar gott. Hon luktar eau-de-cologne.
Jag har aldrig sett någon så vacker och fin och snäll! Åh! så fina händer herrn har! Får jag? Hon böjde sig häftigt ned och tog en af hans hvita och välskötta händer i sina. Hvad den luktar! Af eaudecologne och bästa sortens herrskapstvål! Jag har aldrig tänkt, att det fans något så godt. Tusen gånger bättre än både rosor och konvaljer! Adolf såg litet generad ut.
Dagens Ord
Andra Tittar