Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 juni 2025
Slår du en kvinna, skrek bond själv, alldeles vit, mera av fruktan än fasa för ett helgerån. Ser du nu, din lort, att jag kunde klå dig! bröt madamen lös, troende att hon varit den starkare, och med den avskjutna trätoffeln klappade hon om den övermannade, medan karlarne höllo honom i svångremmen.
Den både klöste och fräste, huru lugnande Maglena än talade till den. Det gnällde i dörren till storstugan, till höger i förstun. Nu stod det ej till att hålla katten. Med ett tjockt skrän slet den sig lös och flög som ett skott ifrån Maglena, ut på gården. En pojke af Antes storlek kom slängande ut på trappan följd af en gråhund.
Och när så väggen faller, då skall man förvisso säga till eder: »Var är nu vitmeningen som I ströken på?» Därför säger Herren, HERREN så; Jag skall i min förtörnelse låta en stormvind bryta lös, ett slagregn skall komma genom min vrede, och hagelstenar genom min förtörnelse, så att det bliver en ände därpå.
Ty trolldomsväsendet stod då i högsta flor, hexeribålen från Dalarna kastade sitt hemska återsken öfver landet, och man trodde på fullt allvar, att Satan var lös och vandrade omkring i våra svenska bygder.
Promenaden hade gifvit honom aptit, rofvorna smakade honom utmärkt. Hans bleka kinder hade fått en smula färg. Så fortsattes promenaden. Närmare gården blef herr Adolf mindre väl till mods, och när de hunno sjöhagsgrinden, tog han afsked. Nadja kysste honom på munnen, på pannan, på kinderna, fick en femmarksedel utom kråsnålen och kunde endast med stor svårighet slita sig lös från sin riddare.
Under hovmannen dolde sig en naturmänniska, som, när hon släpptes lös, gav sig luft i den tokigaste, mest otyglade munterhet.
Jag behöfver aldrig känna deras afund mot de unga, deras bitterhet mot det manliga släktet. Jag har varit kvinna. För återstoden af mitt lif kan jag vara människa. Jag är lycklig. Den man, jag älskat, har icke kastat mig bort. Jag har själf helt lugnt och mildt gjort mig lös ur hans armar. Vi skola aldrig hata hvarandra. Han har gifvit mig mer, mycket mer än jag begärde.
Men jag kom lös, och Kalle talade så vackert till mig och kysste mig och bad mig och så reste vi om natten.» »Hvart?» »Först till stan och så till Amerika.» Hon teg igen. »Där hade du roligt, Lena, icke sant?» »Roligt! Han slog mig, och jag fick arbeta ute på marken bland karlarne. Han talade aldrig mera vänligt. Alla skrattade åt mig, bara jag kom, skrattade de.
Är det inte så?" "Nå, nå! Något sådant har jag ju inte sagt." "Men likväl menat. Åh, om du åtminstone vore uppriktig!" "Men Alma, hör nu! Hvarför bli ledsen öfver ingenting? Gå inte bort." John tog fatt henne, men hon ryckte sig lös och gick ut i köket. Han tog några steg efter henne, men vände sedan plötsligt om, då han erinrade sig, att tjenarena voro der. "Hm," sade han kort.
Men när pojken ville gå förbi högg han honom ännu en gång i axeln, sade: Det var en flicka här i jonse som lovte oss mera välling. Jag ska minna henne om'et, sade Basilius, slingrade sig lös. Raggen återvände till grinden, slog sig ned i diket bland kamraterna. Han sade: Änten är det den håle eller är det han. Och han tillade: Vi väntar väl, får vi se. Karlarna suckade. I köket väsnades sväran.
Dagens Ord
Andra Tittar