Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 oktober 2025
Det eller det skulle hon göra ... alltsammans på ett dygn ... men, hon kunde icke. Hon sjönk ihop på en bänk, som en trasa, utan ett ljud. »I sängen med dig», kommenderade han en dag, »i morgon ta vi en piga.» En piga kom. Hon var ung och stark, brednäst och med gult, stripigt och groft hår.
Medan Agust kommenderade och skrek, stod Stellan i den finaste utrustningen, som bestod i en bröstplåt, och såg på som en riktig löjtnant på kaserngården. Han var fullt lycklig. Han och rabulisterna blevo en dag så goda vänner, att de bjödo honom följa med sig in i vedboden. Där visade de honom mannens stolthet, var och en av dem. Och så sade de: Får vi nu se din? Stellan tvekade.
Carlsson anförde landstigningen och kommenderade och orerade, under det ångaren sökte komma in till bryggan.
Han stod och kommenderade inne på kaserngården. Han red med regementet eller divisionen ut på fältmanövrer och skjutövningar. Stadens flickor vände sig om och beundrade honom... Och nu hade han sagt farväl till allt detta. Och vad som var det underbaraste han hade gjort det utan att känna någon smärta.
Ni vet av historien, gossar, att kronobergarne för den dagens arbete blev regementet n:o 1 i svenska arméen och fick rang av konungens garde. Lagerbring kommenderade den svenska styrkan. Ryssarne voro dubbelt så många som vi, men vi höllo dem varma under två långa dagar.
Den stora majstången låg på gården, pyntad med girlander af blommor och grönt; Elsa hade bundit kransarna högst uppe. Nu restes den af det helgdagsklädda gårdsfolket och planterades midt i gräsplanen, medan pappa kisade med ögonen för att få den rak, och ideligen kommenderade: höger! och vänster!
Men hans båda plågoandar, som märkte detta och icke hade för afsikt att låta honom drömma bort sin skrämsel i en varm kammare, ryckte täcket af hans säng, svepte det omkring honom, så godt de kunde, jämkade med någon möda ehuru i största hast strumpor och tofflor på hans fötter och kommenderade: Framåt marsch! Nu gällde det för herr Gyllendeg. att följa dem åt och rädda sitt lif.
Hva', står du här och spökar, ditt spektakel», sade hon. »Sku' upp till kavaljeren, hva'? Herre hjärtandes, Schana, hva' går åt dig?» Schana slog ned ögonen, hon kände det som om hon begått ett brott. »Jag gick ut ... och så gick jag in, hit.» »Tyst, gumma, och ljug inte», kommenderade frun, »jag gick också ut, och så in.
Då vaknade pastorn och gav till ett skrik som en gris under slakt. Hala! kommenderade Rapp, som märkte, att folket lystrade oppe på backen och redan skyndade till. Men Carlsson lade sig på knä och vältrade pastorn i gyttjan, gnodde in hans svarta kläder med händerna, så att varje spår av olyckan, som skett i brudsängen, var bortblandat. Vad är det därnere?
Människa hade han varit och krigsman, och som människa och krigsman ville han lefva ännu, fast han icke kommenderade regementen och bataljoner mera, utan kapitel och paragrafer.
Dagens Ord
Andra Tittar