Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 9 juli 2025
DANN, rik egendomsherre på landet. JULIA, hans brorsdotter. AXEL FRANK, ung målare. FRU BINGEN, hushållsfru hos v. Dann. TRYGG, gammal trotjänare. EN SLÄTMÅLARE, i arbete hos v. Dann. v. v. "Omöjligt, kan ej, går ej an!" Till slut Skall man dock mer än mänska vara För att i längden härda ut Med denna hjälplöst platta mänskoskara.
Du hotar? JULIA. Nej, jag tänker bara, Om jag, som ej är varsam alls, Kom i extas och som en liten mara Slog armarna så här kring onkels hals. v. DANN. Bort, stygga unge, du kan spara Ditt smek, tills jag får tid därmed, Jag vill ej smekas nu, då jag är vred. JULIA. Vred? Nej, hur kan ? Ack, svara ofördröjligt, På hvem? Hvarför? v.
JULIA (skjutande honom tillbaka.) Nej, pass! Jag tycker ej om kyssar
En vän, som ej ifrån er går, En egen, som kan läsa skriften, Som i ert klara öga står Och talar med så tydlig mening Om en ovansklig inre vår, Om huru vekt ert hjärta slår I trots af all predikan om förstening. v. DANN. En vän, en egen! JULIA. Hvem, jag? Det sker ej, nej, vid Gud, det kan v. DANN. Hör upp med ditt fördömda: kan ej, flicka! JULIA. Vill onkel tvinga mig att ta en man? v.
Hvarför? Säg mig det! v. DANN. Jag kunde svara: därför rätt och slätt, Att jag det vill. JULIA. Ja, men besinna, Jag kan ha vilja mot, fast jag är kvinna. v. DANN. Just därför vill jag ge dig skäl. En liten häxa, vanskapt, vederstygglig? JULIA. Ah fy! En sårad flicka, stött, men hygglig. v. DANN. Må vara. Desto mera blott Blir jag i mitt beslut orygglig.
JULIA. Nej, onkel, ljug ej så, det går ej an. v. Håll! Ur hvad djup i afgrunden, på jorden, Fick du i dagen de fördömda orden: "Det går ej an"? Just nu, i denna stund, Hur kommo de, min Julia; i din mund? Ja, det var de, som släckte min förhoppning, Som bröto ned min lycka i dess knoppning, Som jagade mig själf kring världens rund. För dem och "kan ej" har jag gått i grund. JULIA. I grund?
Han flyger snart, ty fjärilar äro ombytliga och trolösa, Alkmene, men att dränka dem fördenskull vore alla fall ett för hårt straff. Det är deras natur att vara trolösa ... begriper du icke det, enfaldiga flicka? Julia, sade Hermione, nu är ordningen hos dig att föreläsa det nya stycke, som du översatt till vårt språk, av din romerske Ovidius.
JULIA. Jag vet, att han är fattig, ja, jag känner, Hur djupt bekymren på hans sinne tärt. Han är så ensam, har ej släkt och vänner, Han söker inga, aktar det ej värdt. v. DANN. Då liknar han ju mig, det är mig kärt. JULIA. Men hvarför vill han ej bespara Sig alla sorger, säg mig det, Då onkel bjuder hjälp? v. DANN. Jo, jag kan svara: Det sker af stolthet, och han handlar rätt.
Dagens Ord
Andra Tittar